söndag 17 juni 2012

När jag fick lite sympati

I fredags var vi på en något (väldigt) tidig 8-månaderskontroll på BVC. Vally klarade att följa en stav med blicken, ta den, byta hand och stoppa den i munnen. Hon har dubblat födelsevikten och vägde nu 8800 gr och var 72 cm lång. Vally visade sig så som hon är, dvs extremt aktiv och för att citera en nybliven prins "all over the place". Hon skruvade sig i famnen hundra varv, hoppade, kröp iväg, försökte ställa sig på mätbordet mm. Alltså en vanlig aktivitetsnivå i lilla damens lilla liv. Och då sa hon det, sköterskan: Det är väldigt jobbigt att ha ett så aktivt barn. Det är lätt att man som utomstående imponeras av att hon kan mycket och så, men man får inte glömma att det kräver väldigt mycket energi att ha ett barn som utvecklas tidigt och är både stark och väldigt aktiv. Det är okej att känna sig trött och att inte orka med mer än att ta hand om barnet.
Tack! Jag behövde verkligen höra det! Ska upprepa det för mig själv när det känns tufft.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar