onsdag 28 november 2012

När damen säger dekåå

Dekåå var Vallys första ord. Det första hon sa som inte bara var joller utan som lät som något mer sammansatt. Hon säger det jätteofta. Undrar så vad det betyder. Ibland verkar det vara varsegod, ibland, hejdå, ibland det är gott och ibland nån sorts hälsning. Hon har även börjat att allt mer sätta namn på sig själv. Ajy är Vally och det är så gulligt att jag smäller av när hon pekar på bilder på sig själv och säger Ajy!

När det gäller att va snäll

Varje år är november min stora utmaning. Klarar jag november utan att bli riktigt deppig så är resten en bit kaka. Och vad har vi nu, jo 28 november och två dagar kvar på skitmånadernas drottning. Det har regnat konstant och solen har inte lyst på mig på en vecka. Jag har inte tränat pga träningsförbudet efter operationen. Jag har precis börjat jobba igen. Det skulle kunna vara skit alltihop. Men faktiskt känns det som att jag klarar november i år. Bara för att jag är snäll mot mig själv. Jag försöker att hålla nere prestationskraven på alla fronter. Jag går och lägger mig tidigt varje kväll. Jag går på social sparlåga. Men om ni undrar så är jag ok. Jag kommer tillbaka. När det blir ljusare igen. Och när jag tänker på att det snart blir vår igen blir jag alldeles glad. 
Så nu ska jag krypa ner i sängen och kolla in ett avsnitt av Arne Dahl på svtplay.

tisdag 27 november 2012

Feng shui

Det är rätt kul att jobba och det är riktigt kul att komma hem till familjen varje dag. Positivt för att vara Elin i november alltså. Men lite feng shui. Är det för mycket begärt?

söndag 25 november 2012

När damerna var på slottshelg

 Å så fint med en Damhelg med extra allt och lyx på Slott med bastu, och after noon tea, trerätters middag, vin och spökhistorier och mammahistorier, skratt och nån skvätt gråt, höstmys och bad. Jag hade en ordentlig dos mörkrädsla på natten när jag skulle sova men i övrigt var det helt fantstiskt. Häringe slott.Jag kommer tillbaka!









I Ellens svit fanns mitt idealbadkar. 
Bubbel bland bubblorna

Ni ser. Badkar och soffa och säng i samma rum... vilken dröm

Även jag hade badkar och säng i samma rum :)


I Bastun fanns hål i golvet för kallbad

De bästa damerna

Frukostbonanza
De bästa av damer, lite slitna dagen efter

onsdag 21 november 2012

Den där om jul och ekonomi

Alltså. Det kan kännas en smula frustrerande att börja jobba och då ha mindre pengar än när man var hemma hela dagarna. Jag och O har gemensam ekonomi och löner som inte ligger helt nära varandra. Vi snålar med föräldradagarna för att de ska räcka så länge som möjligt eftersom risken är att vi inte får dagisplats. Yada yada. Ni fattar kanske. Kontentan av detta är att jag börjar jobba och vi kommer få in i runda slängar 4000 mindre i månaden. Och kontentan av det är att vi kommer gå back. I 5-10 månader beroende på dagisläget.
Redan när jag varit hemma har pengarna gått åt. Till det dagliga och till alla husprojekt som vi vill/måste ordna med. Och nu blir det än värre!

Så. Nu är det november och lönen som kommer nu ska alltså räcka till, det vanliga, högre el pga kallare, mer bensin pga åka runt på jul och JULKLAPPAR. Detta kommersiella påhitt. Jag tycker på sätt och vis om tanken på att både ge och få julklappar, jag gillar traditioner och jag gillar generositet. Dessutom är min önskelista sjukt lång. Och hade jag mycket pengar hade det kunnat vara riktigt mysigt att gå i affärer och titta på ditt och datt till alla nära och kära. Men! Jag vill inte äta nudlar hela våren för att alla ska ha presenter. Och jag vill inte ta emot presenter när jag inte själv har råd att ge bort några. För det får mig att känna mig fattig och snål. Och jag är allt annat än en snål person!

Jag vet inte hur ekvationen ska lösas då jag vet att det finns några riktiga presentgenier i släkten men jag tycker iallafall att den finaste gåvan man kan få är gemenskap. Och god mat! Och kanske en fin kofta. Eller ett kameraobjektiv.

måndag 19 november 2012

När jag var bitchig

Jag gick till jobbet idag. Jag hade absolut noll feber när jag vaknade och tyckte då att det var töntigt att va hemma. Det lär ju komma fler tillfällen att va sjuk menar jag. Med en liten bacillmaskin hemma.

Och så hade vi möten möten möten hela dagen och så ett klientbesök med en gammal goding innan jag gick hem. Och så sa klienten när vi avslutade mötet att "det var ett bra möte, fast du var lite bitchig". Med glimten i ögat och med vetskapen om att vi har ett bra samarbete hen och jag. Fast jag är tuff mot hen. Och det är så skönt att va tillbaka på jobbet bland de raka puckarna. När klientrelationerna bygger på ömsesidig rak kommunikation. Inget inlindat. Men med mycket hjärta och värme. Och det är ibland en ära att få vara viktig och insläppt i någons liv.

söndag 18 november 2012

När jag också blev sjuk

Fan också! Mina kollegor kommer tro att jag är en vekling. Jobbar en vecka sen VAB och nu när O verkar återställd då kom ont i halsen, huvudvärk och ont i kroppen krypande under söndagen. Och så kom frossan. 18.00 skakade jag som ett asplöv och fick psykbryt på gnällbarnet (som håller på att få 3 tänder och har ett hemskt humör). Och så tempen. 38.9 på termometern dvs över 39 IRL. Misstänker starkt att jag måste vara hemma imorgon och det känns såååå himla jobbigt och irriterande. Jag som vill visa vilken tillgång jag är på jobbet. Så får jag ställa in möten, igen! Fan också! Jag som aldrig brukade va sjuk. Det är väl en av de där berömda sidorna av moderskapet.

lördag 17 november 2012

När man blir mamma

Jag har tänkt en del på sista delen på att jag har blivit en mamma. Inte bara mamma som i att ha fött ett barn utan att ha blivit en mamma. Jag minns att jag satt de första månaderna med Vally och liksom väntade på att jag skulle förändras och det kom liksom inte. Jag kände mig som samma person fast utan sömn och med en ständig följeslagare. Och där i nattkaoset kunde jag komma på mig själv med att tänka på "sen när allt blir som vanligt igen". Sakta men säkert inser jag nu att jag har förändrats och hur enormt stor skillnad det är på mig och mitt liv nu och för 2 år sedan.

Jag har börjat prioritera familjen högst.
Jag känner inget större behov av att va ute och festa.
Jag har numera koll på vad vi har hemma och vad som behöver köpas.
Jag har i princip alltid med mig mellanmål och våtservetter.
Jag prioriterar ganska ofta att fixa och dona hemma när jag tidigare skulle ha vilat eftersom fixartiden är så begränsad och det är 1000% stökigare nu.
Jag sätter Vallys rutiner före mina egna.
Jag går gladeligen och lägger mig 20.30 om det innebär att jag får mer än 5 timmars sömn i streck.
De vänner jag hinner umgås med är betydligt färre och de jag väljer att hinna med är till största delen vänner med barn.

Det där med vänner känns verkligen som en stor förändring. Och den känns ännu mer sen jobbstarten. Det är ju liksom så att barnet är här för att stanna och nånstans har det gått upp för mig att mängden fritid från pre barn aldrig kommer att finnas igen. Det finns liksom inget "sen när det lugnat sig med barnet" och livet blir aldrig mer som förr. Så de som vill hänga med mig, måste ta Vally på köpet. Jag vill gärna träffas utan barn, men jag vill framför allt träffa mitt barn den lilla tid som jag är ledig och hon är vaken. Så nej, det blir begränsat med fester och begränsat med tjejkvällar och barnfritt umgänge. Och det känns helt okej. Så nu tror jag att jag är en mamma på riktigt.

Och nästa helg blir det faktiskt både barnfritt umgänge och damhelg de luxe på Häringe slott med bästa mammavännerna Susanne och Ellen. Och det ska bli helt fantastiskt!

fredag 16 november 2012

När jag provar VAB

Nog trodde jag att det skulle ta längre tid än en vecka på jobbet innan jag skulle behöva vabba. Men icke. Natten till torsdag vaknade jag till ljudet av magsjuka. Mmmm najs. Det är alltså mannen, inte barnet som varit däckad och då säger reglerna att jag får vabba och han får va sjuk. Jag verkar peppar peppar inte drabbas av kräkor, O drabbas däremot alltid. Så idag och igår har jag gästspelat i mitt gamla liv och har träffat barn och föräldrar på lekplatsen och druckit kaffe. Helt ok med mig!
Men nu håller vi tummarna för att jag och damen inte smittas! Tack på förhand och trevlig helg!

tisdag 13 november 2012

När det är fars vecka

Oj va trött jag är! Det är faktiskt kul att jobba men trött som attans är jag. Luften på kontoret är så otroligt dålig och huvudvärken kommer som ett brev på posten. Det är en enorm skillnad från promenader minst en timme gärna två om dagen till kontorsjobb och träningsförbud (efter operationen). Saknar mitt aktiva liv! Jag ser iallafall till att promenera till och från tåget 2*15 minuter om dagen vilket är riktigt skönt.

Igår började vi fars vecka eftersom fars dag så att säga uteblev pga Jönköpingtrip. Jag har lovat mig själv att anstränga mig lite extra för kärleks skull. Det är annats så himla lätt att fastna i vardagstråket och familjen AB. Igår var det hemmaspa och O fick massage med plingplongmusik och tända ljus. Idag fick han säsong 3 och 4 av Dexter. Får se vad som händer imorgon. Måhända är jag fru i världsklass :)

söndag 11 november 2012

Ja visst ska hon leva uti hundrade år

 Tänk va! 98 år! Det är inte klokt att bli så gammal. Så gammal att man utan vidare får somna medan man äter sin födelsedagstårta. Matt av alla barnbarnsbarn som springer, skriker och klättrar hej vilt.

I helgen har vi alltså firat Os farmor och träffat hela släkten på hans pappas sida. Vally var så slut efter all lek att hon sov de 3,5 timmar det tog oss att köra från Jönköping.










lördag 10 november 2012

När jag söker sinnesro

Status hemma just nu: ultrastökigt!
Reaktion på ultrastökigt: sur och ilsken Elin
Status på hemmaprojektfronten: senaste två veckorna har vi kaklat snedtaket i badrummet och satt upp en duschvägg.
Antalet timmar jag lagt på ovan nämnda: 2
Antalet timmar O har lagt: 8
Antal arbetstimmar innan vi har en fungerande dusch på övervåningen: 8
Antal arbetstimmar till vi har ett snyggt (nåja) fullt fungerande badrum på övre plan: 30 +
Antal plagg som O lagt på golvet i klädkammaren: oräkneliga
Antalet pryttlar jag och Vally har liggande i hallen: skrämmande många
Energi att åtgärda stök första arbetsveckan med postoperationssmärta: nej!

Högst på önskelistan: barnvakt heldag för att städa!
Näst högst på önskelistan: man som lägger tillbaka sina kläder på rätt plast
Lite längre ner på önskelistan: sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. (del av sinnesrobönen)

PS.
Os högsta önskan: att hans fru lägger tillbaka sina saker på rätt plats.

torsdag 8 november 2012

När jag blir nr 2

Idag fick jag den här fina bilden som
MMS av O när jag var på jobbet. Fasen alltså! Blev nästan lipig! Så sjukt konstigt att inte vara med damen varje dag! Känner mig lite knäckt över att hon kommer få O som nummer 1. Det är redan på väg att hända. Det är oundvikligt och säkert bra, men ååå som det svider i mitt mammahjärta! Min skatt!

Annars går det bra på jobbet. Ett par klienter som jag fått tillbaka har sagt att de är sååå glada att jag är där igen. Det här med att börja med en kortvecka var ett genidrag faktiskt! Igår kväll kom insikten att jag tydligen inte bara skulle gå och jobba en enstaka dag utan att det är på riktigt nu och då var det skönt att första veckan bara blir 3 arbetsdagar.

onsdag 7 november 2012

När första dagen var avklarad

Jaha, så var man familjeförsörjare då. Har ägnat dagen åt att få genomgång av tider, klienter, att styra upp kalendern och hälsa på nya och gamla kollegor. Som ni ser så är jag ännu inte överhopad av arbete, men det gäller att njuta så länge det känns lugnt. Har känt mig lite ärtig i kjol och handväska (INTE skötväska) och har knappt hunnit tänka på minifamiljen. So far so good!

tisdag 6 november 2012

När damen var 12 månader

Idag fyller du 1 år. Min lilla lilla dam. För på timmen exakt för ett år sedan låg jag groggy på operationssalen efter kejsarsnittet och din pappa hade just genomlidit sina värsta minuter. Du var lite blå och livlös när du kom ut men frisknade snabbt till igen och efter 10 minuter mådde du prima. Ungefär ett dygn senare hade jag klarnat till och hade börjat förstå storheten i att du kommit till världen. Och nyss, ett år senare, la din pappa dig i din säng och du somnade ganska snabbt och även fast du skrikit ett par gånger har du somnat om själv.

Du är en underbar liten tjej. Du är så glad och charmig. Du hälsar glatt på alla, inklusive dockor, bilar, din spegelbild mm. Du har börjat skratta med inandning och det låter så härligt! Du gillar att kramas men pussas gör du inte gärna, när du väl gör det blir det en redig tungkyss. Du gillar att mysa med kuddar och tyger. Du plockar gärna ut kläder ur garderoben och går runt med på huvudet så du inte ser nånting. Att vara med andra barn tycker du mycket om och Öppna förskolan är en riktig hit. Du brukar vara helt tyst på sångstunderna och verkar inte uppskatta det så mycket, men när vi är hemma visar du stort intresse för att vi sjunger för dig. Du dansar till allt som på minsta sätt liknar musik. Du dansar också när du vill säga ja eller jag vill ha.

Du pratar inte så många ord. Mest mamma, titta, heeeej, oj, där, hej då och nej (nej nej nej och vifta med pekfingret när du blir tillsagd). Pappa kan du säga men du svarar mest mamma om vi säger pappa. Du sa något som liknade Vally för några dagar sedan när vi tittade på kort på dig.

Du älskar att bada, att åka babysegway (gåvagn), att springa ute särskilt i nedförsbacke, att klättra på möblerna, bära runt på böcker. Nåt som alltid funkar när du är ledsen är att kolla på Babblarna på youtube!

Dina rutiner numera brukar innebära att du vaknar mellan 5.30-6.30
7.30 Äta frukost: gröt och ca halv banan/smörgås
Förmiddagsaktivitet
10.15 banan/fruktburk
11.30 lunch
Sova 1,5-2 timmar
Leka hemma eller på lekplatsen
17.30 middag
19 välling
19.30 sover du

Du har alltså nästan helt slutat sova på förmiddagarna. På natten sover du inget vidare. Din pappa vill börja tillämpa tough love och härda dig till att somna om själv i egen säng. Det kan han få hålla på med även om jag tycker det är jobbigt att höra på din gråt. Nu när jag ska börja jobba ska jag bo i gästrummet tills pappas metod funkar bättre. Annars kommer jag inte få sova.

Du äter vår mat varvat med matburkar. Du får både vegetarisk mat och kött och fisk.

Imorgon börjar jag jobba. Jag ska alltså inte få va med dig hela dagarna längre. Det känns helt overkligt! 366 dagar (skottår) har vi ändå varit oskiljaktiga! Men vi ska ju ses ändå. Och det ska bli kul att få längta lite efter dig och komma hem och va den som har tålamod kvar och lust att busa och mysa. Vi ska ha så mycket roligt du och jag! Varje år kommer ha sin charm men du kommer alltid va min bebis, även när du fyller 15 och vi ska åka på tjejresa ihop. Längtar efter att du ska börja prata mer så jag får lära känna dig bättre men samtidigt stoppat jag gärna tiden nu. Du är helt perfekt och jag älskar dig mest av allt!

Vally 1 år- bildkavalkaden

måndag 5 november 2012

När jag opererades

Nu har jag varit på operation. Måste säga att det var en oväntat positiv upplevelse. Först fick jag info av en sjuksköterska, en sängplats, lite smärtstillande tabletter och en kanyl i armen. Sen fick jag komma in i operationssalen där det var 7 pers tror jag. Blev lite överrumplad av allt folk. Läkare, överläkare, smärtombud, sköterska, läkarstudent och några till. Kände mig sådär vanligt bekväm när jag klev i gynstolen. Och sen satte de på lugn musik! Wow för nytänkandet! Och smärtombudet höll mig i handen och var gullig och var helfokuserad på mig och min smärta. Hon gav lugnande+smärtstillande när jag bad om det i kanylen i armen (2 ggr), hon påminde mig att andas, skojade, distraherade och var så bra på sitt jobb. Sen fick jag lokalbedövning av livmodertappen och de satte igång efter 10 minuter. Själva ingreppet gjorde inte särskilt ont. De tog bort en bit av livmodertappen stor som en räka och jag blev lite chockad över hur stor biten såg ut. Jag blev lite frossig av bedövningen och oron och grät lite när värsta oron släppte. Nu ska jag vila en stund och kolla så att jag inte får störtblödningar. Det var inte vidare kul det här men jag säger tummen upp för vårdpersonalen på Huddinge sjukhus!

När vi gjorde Västerås

O är rolig. Direkt när vi korsat länsgränsen till Västmanland kommer guiden i honom igång. Han inleder med ett "Välkommen till Sveriges kornbod" och fortsätter sedan med en odyssé genom hans tonårs idrottsprestationer. Som den lokalpatriot han är pekar han med glädje ut samtliga idrottsplaner hans knattelag gjort mål på, samtliga arenor löpspår han svettats i och sjunger sina gamla hejaramsor (Kuken Ballen Arosvallen (eh vad?! Varför hejar man på vallen och inte på laget?) ). Intresseflaggan vajar för fullt när O går på om sina golfrundor och att han minsann inte blev curlad som barn utan cyklade till alla dessa idrottsplaner. Vi har hört det förr.

I övrigt har vårt Västeråsbesök i helgen varit mycket trevligt. Vi har varit på 30-års-öppethus där jag badade vedeldad badtunna med sjöutsikt, ätit hummer med svärföräldrarna och Vally har firats med massor av fina gåvor och tårta. På det hela taget en fin helg!

Vi gick igenom gamla foton hos Os päron och hittade något så kul som ett gammalt vykort skrivet av en ung svärmor. Skrattade mycket gott! Kanske är hon inte så lugn och beskedlig som vi tror :)

fredag 2 november 2012

När vi har en tradition

Fredagskvällarna är våra bästa. Vi äter när damen har somnat. Vi brukar köra nån mat som tar lite tid att laga och lite tid att äta. Vi delar en flaska vin. Ofta kör vi räkor. Vi ser en film. Någon av oss somnar i soffan före tio. Denna kväll blev det brucetta, kronärtskockor och en lysande portabello och parmesanrisotto. Och en chokladkaka från Anton Berg med mörk choklad och salmiak. Och O somnade i soffan 21.30. Kanske slår jag rekord och ser en hel film. Nästa fredag är det nog jag som sover i soffan. Efter några dagars arbete. På arbetet...
Vad har ni för fredagstraditioner?

När vi har barnasinnet kvar

Jaha. Sista dagen som officiell föräldraledig. Vi har varit i lekparken, hela familjen och på babyrytmik i Sickla med mamma/pappa/bebisgruppen. En fin avslutning på ett grymt år. Jag deppar järnet över att det är slut! Min fina bebis har hunnit bli så stor och skojig och jag lämnar över ett underbart sällskap till O. Jag är superglad att jag varit hemma så pass länge och hunnit med att se henne: börja gå, säga första orden, få första tänderna och äta riktig mat. Känner att det blir en fin bonus att hon och O ska vara hemma ett bra tag och samtidigt är jag glad över att hon redan har de flesta av de skills jag tycker ett barn som börjar förskolan ska ha. Nu ska vi förbereda italienskt fredagsmys med brucetta, risotto och kronärtskocka.