Alltså. Det kan kännas en smula frustrerande att börja jobba och då ha mindre pengar än när man var hemma hela dagarna. Jag och O har gemensam ekonomi och löner som inte ligger helt nära varandra. Vi snålar med föräldradagarna för att de ska räcka så länge som möjligt eftersom risken är att vi inte får dagisplats. Yada yada. Ni fattar kanske. Kontentan av detta är att jag börjar jobba och vi kommer få in i runda slängar 4000 mindre i månaden. Och kontentan av det är att vi kommer gå back. I 5-10 månader beroende på dagisläget.
Redan när jag varit hemma har pengarna gått åt. Till det dagliga och till alla husprojekt som vi vill/måste ordna med. Och nu blir det än värre!
Så. Nu är det november och lönen som kommer nu ska alltså räcka till, det vanliga, högre el pga kallare, mer bensin pga åka runt på jul och JULKLAPPAR. Detta kommersiella påhitt. Jag tycker på sätt och vis om tanken på att både ge och få julklappar, jag gillar traditioner och jag gillar generositet. Dessutom är min önskelista sjukt lång. Och hade jag mycket pengar hade det kunnat vara riktigt mysigt att gå i affärer och titta på ditt och datt till alla nära och kära. Men! Jag vill inte äta nudlar hela våren för att alla ska ha presenter. Och jag vill inte ta emot presenter när jag inte själv har råd att ge bort några. För det får mig att känna mig fattig och snål. Och jag är allt annat än en snål person!
Jag vet inte hur ekvationen ska lösas då jag vet att det finns några riktiga presentgenier i släkten men jag tycker iallafall att den finaste gåvan man kan få är gemenskap. Och god mat! Och kanske en fin kofta. Eller ett kameraobjektiv.
Samma situation här. Vi har löst det med knytis när gäller maten och att alla köper EN julklapp för 150 kr som läggs i en hög där alla sedan får ta en var (alla andra är inte fattiga som vi är, men på detta sätt slipper man få dåligt samvete). Dock att vår bebis är det enda barnet i släkten just nu...
SvaraRadera