Okej såhär i efterhand känns det inte som den bästa idén att ha en vecka föräldraledighet ihop innan min jobbstart. Det känns som ett antiklimax på allt festligt som varit sista året snarare än som semester. En veckas solresa tillsammans hade gjort gott nu men att sitta inne i höststormen och mörkret en vecka med nån (inga namn nämnda) som gång på gång påpekar hur skönt det är att slippa gå till jobbet är inte fullt så kul som jag hade hoppats. Jag blir sjukt deppig av höstmörkret och den idiotiska tidsinställningen. Jag blir också extremt trött eftersom vi verkar ha missuppfattat åt vilket håll man dragit klockan och har lagt oss mer än en timme senare på kvällarna än annars (dvs mer än två timmar efter vanlig läggning) samtidigt som barnet vaknat enligt standard. Jag känner mig lite orolig inför operationen på måndag och spänd inför jobbstarten. Tänk om jag inte kan nånting längre?! Och tänk om O utklassar mig på att vara förälder. Vet inte varför det plötsligt känns som ett hot istället för en tillgång men ibland är det jobbigt att var tillsammans med nån som är bäst på allt. Buhu!
Känner mig inte på topp idag som ni kanske märker. Hur ska denna dagen göras minnesvärd och mysig istället för deppigare än deppigast?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar