När jag hittat ersättare

Möt mina nya jeans. Lee Scarlet Skinny. Nu fortsätter vi dagen med att rensa ut oanvändbara grejer ut garderoben. Sakta förbereder jag mig för återinträdet i arbetslivet. Det är som när man börjar träna och måste ha nya träningskläder för motivationens skull.

Varning för neggo

Okej såhär i efterhand känns det inte som den bästa idén att ha en vecka föräldraledighet ihop innan min jobbstart. Det känns som ett antiklimax på allt festligt som varit sista året snarare än som semester. En veckas solresa tillsammans hade gjort gott nu men att sitta inne i höststormen och mörkret en vecka med nån (inga namn nämnda) som gång på gång påpekar hur skönt det är att slippa gå till jobbet är inte fullt så kul som jag hade hoppats. Jag blir sjukt deppig av höstmörkret och den idiotiska tidsinställningen. Jag blir också extremt trött eftersom vi verkar ha missuppfattat åt vilket håll man dragit klockan och har lagt oss mer än en timme senare på kvällarna än annars (dvs mer än två timmar efter vanlig läggning) samtidigt som barnet vaknat enligt standard. Jag känner mig lite orolig inför operationen på måndag och spänd inför jobbstarten. Tänk om jag inte kan nånting längre?! Och tänk om O utklassar mig på att vara förälder. Vet inte varför det plötsligt känns som ett hot istället för en tillgång men ibland är det jobbigt att var tillsammans med nån som är bäst på allt. Buhu!
Känner mig inte på topp idag som ni kanske märker. Hur ska denna dagen göras minnesvärd och mysig istället för deppigare än deppigast?

Efter

Näe, inte så radikalt direkt... Men jag är nöjd! Lite varmare mörkare slingor och mest ljusa slingor. Att jag var tvungen att ta av lite på längden var ju oundvikligt efter ett år av ingen klippning, ingen skötsel, knappt balsam, knappt hårborstning och håret i ständig tofs.

Före

Idag börjar vi familjeveckan med att jag har en halvdag i stan. Nu sitter jag hos min frisör som jag inte träffat på 10 månader och ska slinga och klippa. Här kommer före bilden. Tänkte se ut som
Serena i Gossip girl när jag är klar :) eller drömma går ju.

När jag var en redig bagare

I lördags firade vi systerdottern som blev 4 år och Vallys 1-årsdag tillsammans. Och jag bakade och stod i så det stod härliga till. Mina bästa bakverk blev den här mycket goda prinsesstårtan http://www.coop.se/Recept--mat/Recept/p/prinsesstaarta/ och mina ruskigt smaskiga ryttarkakor (är som en kladdkaka med kokostoscasmet på).

Ryttarkakor
Ugnen på 225 grader
Smöra och bröa en långpanna

4 ägg
6 dl socker vispas pösigt
3 dl mjöl
1 dl kakao
2 krm salt
1 tsk vaniljsocker blandas och vispas ner i smeten
Smält 175 gr smör och blanda i
Häll i långpanna och grädda 10-12 minuter

Glasyr:
75 gr smör
2 dl socker
1,5 dl grädde
1 dl ljus sirap
1 påse kokos
Blanda i kastrull och låt sjuda några minuter
Bred glasyren över kakan och grädda i ugnen ytterligare 10 minuter.

Kakorna gör sig riktigt bra lite kalla så ha dem i frysen och ta fram nån halvtimme innan servering. Men tro inte att du kommer lyckas att ha dem i frysen särskilt länge :)

När vintertid är en bra sak

När femminutersmetoder inte ens behövs. Klockan 19.

När klockan är 6 istället för 7

Eftersom jag är förkyld och var tämligen slut efter familjekalaset igår så bad jag pappan ta natten så jag fick sova. Klockan 7 var klockan 6 och han kom och lämnade över den lilla till mig för att ta sig lite sovmorgon. Nu försöker jag mig på att mysa i soffan med damen som hellre springer i soffan och vänder upp och ner på duplolådan. Undrar i mitt stilla sinne vad det ska vara bra för, denna knäppa omställning av klockan?! Jag tänker mig att jag lever vidare i normal sommartid och kommer då att gå och lägga mig 9 på kvällarna, vakna 5 och kunna jobba upp en massa flextid på morgontimmarna eller gå hem kl 16. Man får inte va dum :)

När damen hade barnkalas

Tjohoo, springa i soffan och spana på ballonger!

 Idag var min sista dag som ensam föräldraledig. Och då passade jag på att bjuda in mina bästa mammakompisar med bebisar för att fira att vi haft en fin tid tillsammans och att Vally fyller 1 år om en vecka.Tyvärr var vi snoriga och ett par av barnen som skulle komma var sjuka och fick stanna hemma, men det var himla mysigt att få ha en hejdundrande avslutning på den här fantastiska eran som jag väljer att kalla Vallydynastin.

 Vally fick många fina gåvor och var mycket peppad på självaste paketen.

 Jag hade lagat till en smarrig smörgåstårta med ett lager avokadoröra, ett lager skagenröra och ägg och räkor på toppen. Nom nom.

Alla barnen utom Ellie.
Vally, Melvin, Albin, Erik och Molly

Albin ville pussa på Vally

Ellen och Erik 

Karin och Molly

Albin gör sälen

Vally med sin nya fina traktor.
Tack Anna och Ellie!

Vi avslutade kalaset med att packa ner alla småttisarna i sina vagnar och rulla ut i kylan på solskenspromenad. När vi sagt hejdå till alla mammor och barn vid stationen i Farsta blev vi upphämtade av snyggaste pappan i stan som hade sagt tack och hej till jobbet. Han hade blivit avtackad med att få hela bilen inklädd i post-its :) Nu är det pappan och prinsessan som tar över och ska bli bästa teamet i minst 5 månader. Men först blir det en familjevecka!

Mina bästa hjärtan!

När damen vill sluta på topp

Alltså allt cred till Vally. Hon försöker verkligen att få mig att förstå att arbetslivet nog inte är så dumt ändå. Hon gör det på bästa Vallymanér genom sömnterror. Hon kan måhända inte hjälpa att hon är förkyld men man skulle nästan kunna tro att hon gör allt hon kan för att överlämningen ska bli så smärtfri som möjligt. Hon bjuder på paketlösningen skrikig natt tillsammans (på madrass där jag hela natten legat i glipan mellan två madrasser Aj min svank!), snorig näsa, otröstlighet, kast i sängen och börjar morgonen med att kliva på mitt huvud för att klättra mot elementet. Nu kräver hon sagoläsning här och slår mig med en bok i huvudet!

När vi räknar ner

Gissa vem som gjorde klätterställningspremiär idag? Jo. Det var hon. Den lilla. Hon är galen! I övrigt har vi hängt med Eddie och Katta Kvack idag och bakat en synnerligen god och onyttig kaka till Vallys kalas. Det blir ett för bebisar och mammor och ett för familjen.

Jag och Kattis fick till ett snyggt gruppfoto som jag snart hoppas få se på hennes blogg www.kattakvack.se Man kan säga att hon offrade sig för konsten eftersom hon råkade sätta sig med sin jacka i hundbajs när vi härligt höstligt skulle sätta oss bland de gula lönnlöven :) Uuuäck!!! Tur att mammor alltid bär våtservetter samt torkar bajs så ofta att stackars Kattis kom undan med endast lätta kräkreflexer.

Snodd av Kattis

För övrigt börjar och slutar Pappa O numera dagarna med att säga: Nu är det bara x dagar kvar att jobba. (dagens siffra=2) Jag tänker då lite deppigt att 1. Då är det bara x dagar till jag ska börja jobba (dagens siffra= 13) 2. Att han bara borde hålla tyst om att min mammaledighet snart är slut. Jag lever vidare i förnekelse!

När han är igång igen...

Kaminmannen... Köldgrader och obligatorisk brasa. Nu ska vi gråta till sista avsnittet av Torka aldrig tårar utan handskar.

Funderingar en höstmorgon

Hösten är numera något som inte går att blunda för. Hur mycket jag än försöker tänka bort den så är den här och det är mörkt, kyligt, regnigt och två veckor kvar till arbetslivet. Och knappt två veckor till cellförändringsoperation. Igår flyttade gässen. Och nu gick den barnvagnsfulla bussen ifrån mig. Skit också!

Plus med att börja jobba= plats på bussen. På minussidan hittar vi en massa saker! Känner mig nåt otroligt vemodig över att lämna min bebis på dagarna. Hon är förvisso skitjobbig men också den festligaste lilla person jag vet! Jag skulle inte vara beredd att ta tid från O bara för att jag skulle vilja va hemma ett år till, men hör ni inte mycket från mig närmaste veckorna så är det för att jag ägnar mig åt att baka till Vallys kalas och snusa i hennes lilla hår och killa lilla magen.

Nu åker jag till Farsta och köper en Barbiehäst till systerdottern och sen bär det av till Promellen.

När vi har kärt besök

Efterlängtade fina vännerna Johan och Mikaela är här från Linköping. Vi har just däckat i soffan och väntar på barnens insomning. Snart lagar vi till lite tapas och tar ett glas rött. Fint är det alltihop!

När damerna gjorde Djurgården

06.15 klev jag upp och fixade till mig och packade ihop LDs grejor. Mammagruppen skulle ta tåget 8.22 mot Junibackens babyrytmik. Tji fick vi när tåget stannade in halvvägs och stod i 30 minuter. Så hann vi inte dit! Men vi gick ändå på Junibacken. Inte direkt menat för dessa pluttar men de hade kul ändå. De tyckte att teatern Sagan om det röda äpplet var festlig! 500 meter från JB sov samtliga små damer i sina vagnar och vi styrde kosan mot den efterlängtade varma äppelmusten på Rosendal. Nu skulle ju barnen säkert sova två timmar... Eller inte. Ellie var piggelin och fick komma upp och Molly ville bli skjutsad så Karin såg vi mest på håll. Men det var ju iallafall glassigt för mig!

När pappa pallar

När jag var barn var det bästa jag visste att höra pappa berätta om hyss som han och hans tvillingbrorsa gjorde när de var barn. Det var nåt om att klättra under hela Västerbron och nåt om att pappa hade kastat ett mosigt äpple på en bil från sitt fönster. Jag tyckte det var underbart att han varit en buspojke och han fick ofta berätta. Han har fortfarande lite buspojke i sig. När vi var ute och gick i området idag pallade han äpplen. Gotta love it! Han fyller 71 i januari :) Mysigt att få hänga lite med honom och Ea! Det känns kul Vally att får träffa dem lite oftare!

När somliga kan klättra

Stolt är hon, den lilla, som nu (sedan en tid) bemästrar att klättra upp i soffan, vagnen, på köksstolar och i öppna förskolans rutchkana själv. Alltså detta barn är liksom självaste definitionen av tidig. De få fredade zoner som fanns kvar är numera borta och vagnen bor numera i tvättstugan.

När jag hänger i

Jag springer fortfarande. Tackar som frågar. Jag la inte ner efter Topploppet. Det är dock svårare att motivera sig till de långa sträckorna. Min plan är minst 3 rundor i veckan varav minst en på 8 km. Jag har slutat väga mig (temporärt) och jag har ätit mer choklad än jag borde. För det är höst... Men jag springer och det är huvudsaken! Kondition styrka och endorfiner är långt viktigare än de sista kilona.

När jag överraskas på bästa sätt

Hur jag än försökte igår så kändes allt mest tungt. 15 oktober är mitt klassiska höstdeppsstartdatum och nog kombineras det alltid med värsta sortens skitväder. Mörkret kommer och dränerar mig på energi, addera regn och en gnutta PMS samt en nypa mkt krävande barn och jag blir låg. Jag och damen var till Viksjö och hade det egentligen ganska bra men ändå var jag smått gråtfärdig halva dagen. Utmattad. Men så på kvällen så lyste det en liten sol på annagrundberg.blogspot.se Ett porträtt! På mig! Känner ni igen? Hatten som jag älskar att ha på Västkusten. Tänka sig! Vilken fin överraskning!

När Rallydamen sabbar min outfit

Alltså. Morgnarna hos oss just nu är en sån fars! Damen är på sitt gladaste och busigaste humör när vi precis gått upp. Mitt morgontålamod: inte bra! Därför blir det inte nån längre tid till omsorgsfulla klädval utan snabbt snabbt på med något medan jag parerar de klädkorgar Vally rycker ut, jagar henne runt övervåningen när hon springer iväg med mina strumpbyxor och bhar, ajabajar argt när hon på ren jäkelskap bankar hårt på spegeln som inte sitter fast så bra och nejar när hon tömmer ut smutstvätten på golvet. Vally skrattar. Jag som har en garderob full av ingenting att ta på mig behöver just tid för att hitta något. Morgonens fars resulterade i att jag åkte hemifrån för heldag i viksjö med en stor fläck på t-shirten och en alldeles för varm kofta och jag var därför genomsvettig innan jag ens kom till tåget.

Bra sak med att börja jobba: ostörd påklädning och sminkning på morgonen!

När vi har familjehelg

Efter torsdagens jobbevent på Bodaborg har jag 1)blåmärken på hela benen 2) träningsvärk i hela överkroppen efter all klättring 3)ett stort behov av att vara med min familj.
Jag känner så starkt att det snart är över, det underbara relativt stressfria året hemma med LD att jag nu behöver insupa varje stund. Ta vara på det som är just nu. För att uppnå maximal familjetid struntade jag i fredagens ekochicksAW och hängde hemma. Igår tog vi våra snygga mössor och åkte och spenderade pengar på lampor och spenderade sedan kvällen med att hänga upp dem. Så trist med standardtakhöjd eftersom det inte medger några spännande lamplösningar utan bara rymmer plafonder (=ugly). Men nu saknas bara 8 fönsterlampor och 3 taklampor innan vi är i ljus hamn och resterande bygglampor kan tas bort. Idag ska vi elda på tomten och moster Åsa ska passa damen.

När jag köpte en mössa

Idag kom min efterlängtade bAGusmössa. Har tänkt att köpa sen förra hösten men nu gjorde jag slag i saken och köpte en till mig och en till O. Glad blev jag när jag insåg att min Fred Perry halsduk matchar perfekt. Köp ni också på http://www.bagus.se/ och stötta duktiga Anna Grundberg. Gulliga begåvade Anna som åkte från Ö-vik för att springa Topploppet med oss och som ritar sjukt fint! Tack snälla för Vallymössorna också!

Bodaborg

Idag lämnade jag damen hos Pär i föräldragruppen kl 7.15 efter att hon sovit HELA NATTEN och vaknat på strålande humör. Hon var nöjd och glad direkt när vi kom dit och det var lätt att lämna henne. Sen åkte jag med mina nya kollegor för en heldag i Oxelösund. Första halvan var lite planering och andra halvan var toklek "fångarna på fortet" på Bodaborg. Det är absolut en av de roligaste grejerna jag gjort! Jag var i laget som var mest taggade och vi körde de svåraste, mest fysiskt ansträngande banorna. Nu är mina ben helt fulla med blåmärken och jag känner mig mycket mer taggad att komma tillbaka till jobbet än innan. Jag kan verkligen rekommendera Bodaborg. Så himla kul och klurigt och sammansvetsande.

När jag gjort mina sysslor

Igår kom O hem och var sjukt sne på mig. Kände hur han var så himlans missnöjd. Jag och lilla damen satt på golvet i köket och lekte med en kastrull och en visp och hade ganska mysigt. O såg resterna av lerspåren från vagnen (som uppstått när vi tog promenader där de grävt bort asfalten på vår gata) på mattan och blev direkt irriterad. Han kastade sig omgående på dammsugaren innan han sagt hej. Lite senare skulle han slänga mjölkpaket i kartongåtervinningen och den påsen var då full. Sne blev sneare. "hinner inte du med att tömma den här på dagarna?!" och "det kommer iallafall jag hinna när jag är hemma!". Suck! Jag tycker det är himla svårt. Jag försöker så gott jag kan att hålla aktiva damen tillfreds vilket innebär att vi oftast träffar någon och då brukar jag inte göra hushållssysslor under tiden. Det är inte heller helt lätt att göra sysslor med en dam på 10 kg på ena armen elleer hängandes i ena benet gråtandes. Men visst förstår jag att det sticker i ögonen på O att det inte är gjort några sysslor när jag ändå är hemma. Men idag iallafall har jag kompenserat för mina hustruliga brister och har tvättat och vikt och lagt in tvätt, dammsugit, lagat mat, sorterat bort utväxta Vallykläder och gått med förpackningarna (plast metall och kartong) till återvinningen. Allt innan 12 när jag fick besök av bästa damerna Ellen och Susanne. Pust! Mkt bra fru idag om jag får säga det själv.

När systemkameran får följa med

Det är allt för sällan som kameran får följa med, och alltför sällan som jag laddar över bilder till datorn. Så här kommer ett bildregn från hösten.

Kusin Axel med pappa Anders

Os syster Elin

Kalle Anka-mode

Lilla Erik

Ellen och Erik

Mammagruppstjejerna Anna och Karin

Karin och Molly

äppelskörd

Fina Kattis

Kattis och Eddie