onsdag 8 augusti 2012

När jag gjorde det ändå

Ett litet "kör lite lätt då" från O räckte för att få mig att ta min något onda hals (alltså inte halsfluss eller så) och dra ut och springa ändå. Hade nästan bestämt mig för att låta bli. Lite pepp behövs ibland. Jag ska ju trots allt klara en mil om 6 veckor. Så jag gick ut med tanken att ok, jag behöver ju inte köra 7 km. Jag kör 3 och så blev det 5 eftersom kroppen nu börjat vänja sig vid de längre distanserna och det kändes så bra. 29.30 tog det. Tog till och med mördarbacken uppför för första gången nånsin och det med lätta steg. Undrar hur jag ska hitta tiden när O börjar jobba och jag kommer vilja fortsätta med träning varannan dag plus kör en gång i veckan?!

3 kommentarer:

  1. Heja heja, go go go! :) Längtar efter den där känslan i kroppen när man inser att man klarar mer än man trodde..jag siktar på att komma igång nästa vår :)

    Sv: Tror att det får bli ett babynest som syprojekt nu under hösten när Astrid ska vara på förskolan om dagarna :)

    SvaraRadera
  2. Du är grym!!! Ser ut som att O har varit flitig med altanen också :)

    SvaraRadera
  3. Oh va duktig du är! Jag ska springa midnattsloppet om en vecka och har haft 2 löpfria veckor i Toscana med pasta och vin varje dag :))))) Hahahha!

    SvaraRadera