Jag hade ett sjunk häromdagen. Jag kände mig helt enkelt jäkligt deppig. Jag undrade vad jag gett mig in på med det här med vikten, om livet aldrig skulle kännas sockersött och kul igen. Helt plötsligt skulle jag bara vara duktig och bara få se de där guldstunderna passera förbi på avstånd. Bli en sån som tackar nej. En tråkig fan. Det kändes så jävla trist alltihop. Livet utan livets goda. Och så en jäkla massa jobb och fix med huset på "semestern". Nä jag var tvungen att bryta ihop en aning. Böla och ha mig. Över att livet och kroppen och allt det där plötsligt bara blivit till en massa jobbiga måsten. Och över att jag inte ens har space att krisa ifred utan måste parallelltrösta barnet som krisar så fort hon inte får: peta in fingrarna i kontakterna, riva ut kläder ur garderoben, ta loss golvbrunnen i badrummet, måste sitta i vagnen, sova med mera med mera. Krisa över hur lite energi parrelationen får när man har fått Vilda Bebin personifierad. Jag vågar knappt tänka tanken men det slår mig nånstans att "det här livet är inte riktigt det jag vill ha". Förändringen sedan förra året då vi hade all tid för varandra, bodde i en skötselfri hyresrätt och fick 10000 spänn mer in på banken varje månad till nu när vi har: inga pengar, hur mycket utgifter som helst, ett hus som kräver skötsel och ett barn som är skrattretande aktiv och vi har absolut ingen ork kvar in the end of the day när vi väljer att gå och lägga oss 21.15. På det en övervikt att ta hand om. Nej blä på det!
Igår tog vi iallafall ledigt från tråklivet och åkte på utflykt. Jag kände mig så levande där ute i världen. Det var så mysigt att hitta på nåt kul ihop med min man (och barn och Susanne och Ivars och Melvin). Vi for till Fjäderholmarna och vi åt god lunch på röda villan, solade på bryggorna, barnen ömsom sov och ömsom var glada och jag ville inte åka hem till vardagen. Vi stannade till och med på Söder och åt indiskt på Shanti innan vi åkte hem igen. Påfyllda! Glada! Det är ju såhär livet ska va! Mätta och belåtna! Och 1200 kr fattigare. (men hey, vem har sagt att barnet behöver blöjor och mat den här månaden)
Idag är det vardag igen och vi ska måla klart garaget. Jag är nere igen. Vill inte alls faktiskt!
Kära du!
SvaraRaderaÅh, sådär kände jag förr-förra sommaren när jag gjorde mina 19 kg att jag aldrig skulle kunna njuta sådär av något gott...men vet du vad det är...man FROSSAR inte hela tiden. Men njuuuta ska man fan få göra!
Sen har ju du en himla andra massa måsten, men jag vet inte om ni måste göra allt med huset direkt... Du får övertala din man att lämna vissa saker. Huset såg fantastiskt ut redan när jag var där. Så ni får tid för varandra när Vilda Bebisen bestämmer sig för att ta en lugn stund.
Hejja dig! Det är inte som om du ALLTID kommer att behöva tacka nej till en pizza eller ett glas vin. Kram på dig!!!
Tack fina du för peppen! Det är svårt att hålla energin uppe för att orka med allt som förändringen kräver.
RaderaKänner igen mig mycket. Nu har jag ju börjat jobba, och där kan jag tanka energi (att man skulle känna så? helt knäppt). Försöker att inte planera så mycket till vår stundande semester, kommer bara krisa när grejerna inte bli av. Men det är så mycket man vill göra, speciellt på huset/tomtem - och som man trodde man kunde göra när bebis satt på filten och lekte. HAHAHA på den.
SvaraRaderaJa inte trodde man väl nånsin att det skulle vara energigivande att jobba?! Det som var det som sög musten ur en före bebis. Jag tror det är svårt att hitta en lagom nivå som håller både vuxna och bebis nöjda, som inte kostar skjortan och som även känns sådär mysig att se tillbaka på i albumet. Och som nybliven husägare sugs liksom alla pengar in i ett svart hål och man skulle kunna tillbringa all sin tid med att fixa. Och ja det där med lugn bebis som satt på filten och var lugn, Ha Ha Ha Ha Ha
RaderaÅh vad jag känner igen mig. Här har man gått och sett fram emot att vara ledig en hel sommar, så är man luspank liksom. Alla pengar går till saker kring husköpet och räkningar och mat och blöjor och tråktråktråk. Jag menar, bara att åka till landet går ju på 500 spänn tur och retur för båtbiljetterna... lägg till det fika på båten, SLs priser och man ba: jaha...
SvaraRaderaPrecis!!! Till och med den där lilla lilla utflykten bränner pengar så det sprutar och så glömmer man för en liten sekund att man redan levde på marginalen. Så oglamoröst att det inte är sant. Men vet du, ibland kan man gå upp och sminka sig med ett festligt läppstift från the sminkfika och känna sig lite lyckligt lottad :)
RaderaJag vet! Jag har suttit och snyglipat lite på landet. Där blev det plötsligt så påtagligt att jag inte längre kan läsa böcker, sova när jag är trött, dricka lite för mycket vin, promenera lite vilse i skogen, sitta i solen på bryggan. Att E samtidigt bestämde sig för att vakna en gång i timmen gjorde inte saken enklare. Jag har god lust att boka en sista minuten och bara rymma från alltihop!
SvaraRaderaJag säger bara Gröna Lund! Fan alltså vilken förändring!
RaderaOch förresten så undrar jag om inte bebisarna är minst lika besvärliga på sista minuten semestern... Men jag sneglar också på för dyra resor. Kanske ska slå våra påsar ihop?
RaderaJo, men bebisarna får förstås stanna hemma. Annars klassas det inte som rymning. Kram!
SvaraRadera