Tack och hej

Ni har kanske märkt att det är tyst här. Livet rullar på och är fullt med vardag och helg och jobb och fritid. Och lusten att skriva om det har liksom pyst ut. Jag har gått och funderat på om jag ska skriva det: Att lusten inte finns, eller om det är att stänga en dörr, stänga en kanal som varit min i nästan fem års tid. Jag som får separationsångest av precis allting har nu separationsångest de luxe. Men jag har svårt att fylla bloggen med innehåll, har fullt upp med att se till att livet är ska vara fyllt med mer innehåll än jobba, äta, sova, hämta, lämna, städa, handla... Jag tänker att bloggen nog helt enkelt får vila, så får jag se om lusten  kommer tillbaka eller om jag kommer begränsa mig till Instagram framöver. Kanske poppar det upp inlägg som vill bli skrivna framöver och då får jag se i vilken form det blir.

Men för nu: Tack till er som läst! Tack till er som kommenterat, här eller på andra sätt. Jag känner mig så berikad av kontakterna jag fått genom min och er andras bloggar! Tack för att ni följt med i mitt liv mellan 25 och nästan 30. Det har varit en händelserik period för Norbergskan.

Ljuva helg

Så välbehövligt! Helg utan tillstymmelse till krav och planer. Ju hetsigare jobbveckan är desto större är mitt behov av att göra ingenting. Igår var ingenting en tur till urskogen. Vi packade in familjen, kaffetermos, äggmackor och Vallys dagismaskot Alfons (mer om det vid annat tillfälle) i bilen och åkte till Tyresta nationalpark. Där finns en skogspromenad på 5 km som funkar med barnvagn. Vackert är det!

I skogen är det tyst.

I

 Riktiga skogen är en rogivande plats. Tystnaden är öronbedövande och fåglarna är det enda som hörs. Och genom tystnaden skar ett gallskrik när jag höll på att kliva på en orm som från ingenstans slingrade fram precis framför vagnen och skapade en pulshöjning som inte kan vara sund. Just då råkade vi möta ett gäng förvirrade kineser som undrade varför kvinnan på stigen framför dem plötsligt skrek, hoppade och sprang åt andra hållet och sedan mötte dem lätt tårögd och skakig. Jag som trodde min ormfobi hade lugnat sig, tji fick jag.

Bävern hade varit framme

Lilla tyckte skogen var lugn och skön
och somnade som en stock

När ormchocken hade lagt sig fortsatte vi njuta av vad som sades vara sommarens sista dag med sommarväder.

Fika vid Tyresta by

Vem behöver lekparker?

När vi var klara i Tyresta åkte vi hem och tog det lugnt och spontanbjöd in oss på fika hos våra mycket trevliga grannar tillika Vallys dagiskompisar. Batterierna är laddade och energidepåerna fylls igen.

Mål!

Det var galet mycket folk! Redan på väg till start.

Galet lång toakö! 

Galet många färgglada träningskläder. 

Många peppade i startfältet.

Och så bar det iväg. Och jag höll ganska jämn fart genom loppet förutom första trånga kilometern och nån stans mellan 6-9 kilometer som det kändes lite tungt. Men efter 9 km stod Vally och O och hejade och jag fick lite spurtkraft. Ända in i mål! 

62 minuter och 11 sekunder blev sluttiden. Jag tänker att jag nig hade kunnat klarat 60 om jag inte stannat vid alla vätskekontrollerna (pga 25 grader och sol) och om det hade varit bättre flow  i starten. Så jag känner mig nöjd ändå! 

Uppladdningen

Jaha idag är det tydligen dags. Tjejmilen!

Det där avlägsna målet med sommarens löpning som förvisso gjort att jag fortsatt springa trots tidvis bristande ork och motivation men som i år inte triggat mig tillräckligt för att åstadkomma någon fantastisk träningsform. Jag har vaknat med lite ont i magen och allmänt tung i kroppen så det ska bli spännande att se om jag klarar att hitta peppen vid starten!

Jag har startnummer 8123 och springer i startgruppen som startar 13.15. Jag hoppas att magontet går över och att jag  klarar att hålla 6 min/km genom hela loppet. In på under 60 är jag mer än nöjd med i år. Man får också tänka på att det är över 33000 löpare att trängas med i starten, så det kommer nog vara trångt och gå långsammare i början. Ni kan väl hålla tummarna för mig och heja på mig!

Ett historiskt ögonblick

När damen säger "mitt rum! Gå ut!" och jag kunde gå ner och laga mat medan hon var kvar och lekte. Antar att det kommer bli mer av det bemötandet vad det lider...

Kompisar i skogen

Kom nu kompisar så går vi till skogen

Vi går först

Icka kommer på efterkälken

Får lift med mamma

puppy love

Vi hittar en vildapel

Hallå där borta

Intelligensreserven ;)

Kom nu Erik. Vi hjälper dig

Hallå barnen! Kom nu! Ni går åt fel håll!

Surt med vildäpple

Tack tjejer! Jag värdesätter våra mammadagar till tusen! Jag älskar att vi får vara som vi är när vi ses och att våra barn har så kul ihop och att de fastnar så fint tillsammans på bild!

Familjen

Familjen. De där man inte har valt, men som man hör ihop med oavsett man vill det eller ej. Jag glömmer lätt bort att vara tacksam för det där självklara. Det där som i vuxen ålder inte nödvändigtvis är så självklart längre. Att vi trivs ihop, har mer gemensamt än vad som märks vid första anblicken och känner varandras svagheter och styrkor. När jag tänker familjen just nu är det ju nya lilla familjen jag i första hand tänker på, men samhörigheten med ursprungsfamiljen är ju en viktig grundsten i mitt liv. Och nya familjen svetsas samman med gamla familjen. O ingår på något plan i min och jag i hans. Vi träffades för att fira födelsedag i augusti och sommarljuset var sånt där som gör att jag helst vill bo bakom kameran. 

Damen var nöjd i kalasklänning

På tu man hand med morfar

Min fina pappa

Kusinerna äter meloooon

Bästa syster Åsa

En kram på storkusinen

Små apor klättrade i trädet

Fina syster Erica

Systrar