Funderingar en höstmorgon

Hösten är numera något som inte går att blunda för. Hur mycket jag än försöker tänka bort den så är den här och det är mörkt, kyligt, regnigt och två veckor kvar till arbetslivet. Och knappt två veckor till cellförändringsoperation. Igår flyttade gässen. Och nu gick den barnvagnsfulla bussen ifrån mig. Skit också!

Plus med att börja jobba= plats på bussen. På minussidan hittar vi en massa saker! Känner mig nåt otroligt vemodig över att lämna min bebis på dagarna. Hon är förvisso skitjobbig men också den festligaste lilla person jag vet! Jag skulle inte vara beredd att ta tid från O bara för att jag skulle vilja va hemma ett år till, men hör ni inte mycket från mig närmaste veckorna så är det för att jag ägnar mig åt att baka till Vallys kalas och snusa i hennes lilla hår och killa lilla magen.

Nu åker jag till Farsta och köper en Barbiehäst till systerdottern och sen bär det av till Promellen.