Tack och hej

Ni har kanske märkt att det är tyst här. Livet rullar på och är fullt med vardag och helg och jobb och fritid. Och lusten att skriva om det har liksom pyst ut. Jag har gått och funderat på om jag ska skriva det: Att lusten inte finns, eller om det är att stänga en dörr, stänga en kanal som varit min i nästan fem års tid. Jag som får separationsångest av precis allting har nu separationsångest de luxe. Men jag har svårt att fylla bloggen med innehåll, har fullt upp med att se till att livet är ska vara fyllt med mer innehåll än jobba, äta, sova, hämta, lämna, städa, handla... Jag tänker att bloggen nog helt enkelt får vila, så får jag se om lusten  kommer tillbaka eller om jag kommer begränsa mig till Instagram framöver. Kanske poppar det upp inlägg som vill bli skrivna framöver och då får jag se i vilken form det blir.

Men för nu: Tack till er som läst! Tack till er som kommenterat, här eller på andra sätt. Jag känner mig så berikad av kontakterna jag fått genom min och er andras bloggar! Tack för att ni följt med i mitt liv mellan 25 och nästan 30. Det har varit en händelserik period för Norbergskan.