Efter kören igår insåg jag att jag hade en liten blödning. Ringde förlossningen och frågade hur jag skulle göra. Var välkommen in på kontroll. Strax efter 22 kom jag och O fram och blev mottagna i ett intagningsrum. Fick en ctg- apparat på magen för att kolla om jag hade värkar och bebisens hjärtljud, fick lämna urinprov och mina papper från mvc. Bebisen hade fin puls och under de 20 minuter som jag låg med ctg hade jag en kraftigare sammandragning som syntes på kurvan. Sen kom en manlig läkare, en skön lirare runt 50 som kände på magen och sa att huvudet låg ordentligt långt ner, gjorde ett ultraljud för att kolla om moderkakan låg under bebben vilket den inte gjorde och sen en gynundersökning. I det trånga rummet var det som en fars där jag låg blottad i alla kvinnors favvoposition och blev hissad upp och ner och slog i diverse hyllor och redskap. Läkaren kunde inte garantera att det inte var fråga om moderkaksavlossning men trodde mer på att livmoderhalsen blödde något för att huvudet ligger så långt ner och att det kan röra sig om att slemproppen är på väg att lossna.
Vi fick åka hem och det kändes skönt att ha varit där och kollat! 23.30 landade vi i säng efter t-baneturen hem. Snabbt och smidigt gick det.
O tycker det känns skönt att veta vart vi ska åka när det är skarpt läge. Jag är glad att ha fått se att de inte bara har lysrör på rummen vilket annars är min skräck som fått mig att tänka tanken att ta med en lampa i bb- väskan :)
Skönt att allt såg bra ut. Men då kan vi hålla tummarna för att det inte är så långt kvar nu :)
SvaraRaderaMen vilken dramatik! Det är nära bebis nu! /Jessica
SvaraRadera