måndag 2 juli 2012

När vågen stod still

Eller inte ens still. Upp 300 gram sen förra veckan. Okej, det är ingen stor grej än. Men nog tappar jag sporren och peppen en aning och känner för att typ köpa en liter Ben n Jerry kakdegsglass och vräka i mig. Jag kommer inte göra det, men jag kan inte svära på att jag inte kommer äta pasta till middag. Nu får det bli en förmiddagspromenad. So long mina viktväktare. Idag känns som en tung dag för bantningen!

5 kommentarer:

  1. Amen nämen! Så sjukt segt! Det handlar ju bara om att framhärda så lossnar det men tungt känns det ju ändå. Jag berättade väl om när jag nästan började gråta vid en invägning på VV?

    DIn kropp är nog en smula träningschockad. Den är snart med på noterna igen. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej du får berätta den historien när vi ses! Asap! I veckan? Tack för peppen. Det känns inget kul just nu...

      Radera
  2. Jag är så imponerad av dig Elin, att du kör på i din starka takt och anda!! Bara kämpa på. Snart går den ner igen! Kram kram!! //S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Sussi! Pepp behövs! Försöker kämpa på i motvinden. Kram

      Radera
  3. Vikten går upp och ner, men du mår ju bra och blir starkare av din löpning. Muskler väger mer än fett, så stirra dig inte blind på vågen snygging!

    SvaraRadera