- slippa vår trånga hiss!
- slippa leta parkering
- kommer inte behöva spendera några fler sommarkvällar utan balkong/ tomt
- slippa trängas på trottoarena med barnvagnen
- lugn och ro
- kunna spela piano sent utan att ta hänsyn till grannarna
- slippa känna att man ändå inte utnyttjar utbudet
Minus med att lämna stan och vår lägenhet:
- vår finaste taklampa kommer inte få plats i den nya standardtakhöjden och takstuckaturen lyser med sin frånvaro i huset
- lämnar gångavstånd till det mesta
- till nya huset finns bara en väg, pendeltåg och buss, här har vi flera t- banelinjer, blå bussar och röda bussar
- risk för att jag blir mörkrädd när man bor i hus utan grannar vägg i vägg
Stora skräcken är att jag kommer bli mol allena ute i spenaten. Jag vill verkligen inte bli isolerad och jag hoppas att jag har kompisar som vill hälsa på även ute in da hood. Jag ska själv anstränga mig för att inte göra det till en mental spärr att ta mig till stan! Va fan jag har ju pendlat två statitioner längre bort till jobbet varje dag i 3 år, så det borde ju inte vara nån omöjlighet. I stan känner jag mig aldrig ensam, eftersom man är en av många många människor som är ute och går. När man inte möter så många människor, och de man möter har sällskap med någon känner man sig lättare utanför och ensam. Är rädd för den känslan! Stora skräcken är att nya boendet ska innebära den känslan. Ska jobba på att det inte ska bli så!
Det mesta är packat, men nu kommer man till allt det där böset. Det där böset som är lite mat, lite lampor, alla badrumsartiklar, smutstvätt, skrivare och dator, några hyllor som ska skruvas ner med mera. Har svårt att tro att allt detta bös ryms i de 3 kartonger vi har kvar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar