Det där håret

E: vad tycker du jag ska göra med håret?
O: du är fin som du är.
E: a men om jag skulle fixa det lite, vad tycker du är finast, mörkare eller ljusare?
O: jag tycker det är fint med lite färg.
E: mörkare då alltså?
O: ja eller ljusare, jag tycker båda är fint.
E: men alltså antingen så färgar man eller så bleker man bort färg.
O: a men jag tycker du är fin i båda
E: finare än nu menar du?
O: ja, eller vad vill du helst själv?
E: alltså jag tycker det är ganska bra nu. det är ju rätt dyrt om jag ska börja hålla på igen och färga och bleka.
O: a men jag tycker du ska göra nån färg iallafall
E: men är de inte rätt bra nu då, när jag har min naturliga färg, det måste ju va den man är menad att ha?
O: jag har ju hårstrån på ryggen, naturligt, och de tar vi ju bort...

Touche! Men någon vidare hjälp var han ju inte i hårfrågan. Varje år såhär års när blekheten tagit en i besittning så blir jag alltid sugen på att göra nåt med håret. Tycker själv att jag borde försöka motstå impulsen att bleka eller färga eftersom det är en sån lång väg ur den karusellen med utväxter och så. Men det är väl bara att konstatera att råttfärg inte är så sexigt. Inte ens O aka Arn de Gothia som jag brukar kalla honom när han glömt hårvaxet tycker alltså att jag är mitt bästa jag naturligt... Får ta mig en funderare på om det ska bli ljusare eller mörkare då rå. Lutar åt ljust. Nästa fråga är när jag ska få tid att gå och klippa och färga...

Skickat från min iPad