För faaan Älskling!

Det kan inte va lätt att va O just nu. Men det är i och för sig inte så lätt att vara jag heller. Efter tre nätter med nonstopamning, 0 sömn och hormoner, begränsad rörlighet pga snittet och betongbröst på det fick han sig en avhyvling. Killen har fått sova med öronproppar själv i sovrummet mellan 23 och 6 medan jag har ammat och burit och myst med Vally som faktiskt har sina finaste stunder på natten (om man bara följer med i det och gillar läget att sova gör jag nån annan gång). När jag helt utmattad kommer och lägger mig och ber honom ta över en stund vid halv 7 erbjuder han sig att fixa frukost. Jag ber uttryckligen om en skål cornflakes med mjölk. O kommer en kvart senare med en bricka med juice, melon, macka, varm choklad och en tallrik vaniljyoughurt med banan i. Hur fint som helst vilken annan dag som helst. Detta utlöste istället hysterisk gråt från min sida (3-dagarsgråten som kommit lite sent?) och en fet utskällning på temat Improvisera för faaaan inte, gör som jag säger! Tror han förstod budskapet för nu har han gett sig ut för att medelst inhandlingslista försöka tillfredsställa mina behov.

O har annars briljerat som pappa de här dagarna. Han är jättefin med Vally och bär och byter och gosar och är allt man kan önska sig. Vi ska väl bara hitta nya roller nu när familjen är 3 personer och en är viktigare än allt annat för oss båda.