När man blir mamma

Jag har tänkt en del på sista delen på att jag har blivit en mamma. Inte bara mamma som i att ha fött ett barn utan att ha blivit en mamma. Jag minns att jag satt de första månaderna med Vally och liksom väntade på att jag skulle förändras och det kom liksom inte. Jag kände mig som samma person fast utan sömn och med en ständig följeslagare. Och där i nattkaoset kunde jag komma på mig själv med att tänka på "sen när allt blir som vanligt igen". Sakta men säkert inser jag nu att jag har förändrats och hur enormt stor skillnad det är på mig och mitt liv nu och för 2 år sedan.

Jag har börjat prioritera familjen högst.
Jag känner inget större behov av att va ute och festa.
Jag har numera koll på vad vi har hemma och vad som behöver köpas.
Jag har i princip alltid med mig mellanmål och våtservetter.
Jag prioriterar ganska ofta att fixa och dona hemma när jag tidigare skulle ha vilat eftersom fixartiden är så begränsad och det är 1000% stökigare nu.
Jag sätter Vallys rutiner före mina egna.
Jag går gladeligen och lägger mig 20.30 om det innebär att jag får mer än 5 timmars sömn i streck.
De vänner jag hinner umgås med är betydligt färre och de jag väljer att hinna med är till största delen vänner med barn.

Det där med vänner känns verkligen som en stor förändring. Och den känns ännu mer sen jobbstarten. Det är ju liksom så att barnet är här för att stanna och nånstans har det gått upp för mig att mängden fritid från pre barn aldrig kommer att finnas igen. Det finns liksom inget "sen när det lugnat sig med barnet" och livet blir aldrig mer som förr. Så de som vill hänga med mig, måste ta Vally på köpet. Jag vill gärna träffas utan barn, men jag vill framför allt träffa mitt barn den lilla tid som jag är ledig och hon är vaken. Så nej, det blir begränsat med fester och begränsat med tjejkvällar och barnfritt umgänge. Och det känns helt okej. Så nu tror jag att jag är en mamma på riktigt.

Och nästa helg blir det faktiskt både barnfritt umgänge och damhelg de luxe på Häringe slott med bästa mammavännerna Susanne och Ellen. Och det ska bli helt fantastiskt!