När jag opererades

Nu har jag varit på operation. Måste säga att det var en oväntat positiv upplevelse. Först fick jag info av en sjuksköterska, en sängplats, lite smärtstillande tabletter och en kanyl i armen. Sen fick jag komma in i operationssalen där det var 7 pers tror jag. Blev lite överrumplad av allt folk. Läkare, överläkare, smärtombud, sköterska, läkarstudent och några till. Kände mig sådär vanligt bekväm när jag klev i gynstolen. Och sen satte de på lugn musik! Wow för nytänkandet! Och smärtombudet höll mig i handen och var gullig och var helfokuserad på mig och min smärta. Hon gav lugnande+smärtstillande när jag bad om det i kanylen i armen (2 ggr), hon påminde mig att andas, skojade, distraherade och var så bra på sitt jobb. Sen fick jag lokalbedövning av livmodertappen och de satte igång efter 10 minuter. Själva ingreppet gjorde inte särskilt ont. De tog bort en bit av livmodertappen stor som en räka och jag blev lite chockad över hur stor biten såg ut. Jag blev lite frossig av bedövningen och oron och grät lite när värsta oron släppte. Nu ska jag vila en stund och kolla så att jag inte får störtblödningar. Det var inte vidare kul det här men jag säger tummen upp för vårdpersonalen på Huddinge sjukhus!