Det är nåt med höst. Det är liksom vemodigt men poetiskt och lika delar grått och deppigt som färgstarkt och fyllt av kreativitet. Jag och damen tog en morgonpromenad och i det fina höstvädret. Skulle gå och sätta mig på en bänk vid vattnet och njuta av solen men mötte en dagisgrupp som sa att det låg en orm under bänken. Rackarns. Jag bjöd mammorna i mammagruppen på lunch och vi hängde på eftermiddagen och tog några fina kort med systemkameran. Ni får kanske se senare. Snart kommer pappan hem och jag ska ut i hösten och springa innan solen går ner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar