Jag och Kattis satte oss på bussen för att ta oss via Farsta mot Hagaparken. På perrongen kom tåget in och stannande på halva vägen. Vi såg en chockad förare, 3 brandbilar och ambulanser med personal som inte sprang. Vi tappade så att säga peppen. När vi tagit oss iväg runt halva stan för en alternativ väg till Haga bestämde vi oss för att försöka ruska av oss vår upplevelse, och hitta tillbaka till peppen inför målet som drivit oss under sommaren: Topploppet. Vi laddade med Skyr. Jag höll pga alternativa resvägen på att missa starten men hann dit i sista sekund.
Loppet gick ganska tungt men jag kom i mål på 58.38! Känns kanon att jag klarade mig på samma tid som hemma trots att jag nog sprang onödigt snabbt vissa kilometer och det gick tungt och var folkstockning vissa bitar.
Det var också himla kul att se mina lagkamrater som briljerade i spåret och peppgruppskamrater från Facebook. Vi hade en jättetrevlig picknick efteråt! Nu när jag gått i mål ska jag klura ut vad fortsättningen ska bli, för jag ska inte sluta springa nu!
Stort grattis till målgång och bra tid! Klart du ska fortsätta springa! Du är ju fab på det nu!
SvaraRaderaAlltså jag är så jävla impad över din beslutsamhet och snabbhet! Jag tragglar fortfarande vidare på 1h och 5-6 minuter och börjar få ont i höften (jäkla kärring)! Så synd att vi inte bor närmare varandra så jag kunde få lite pepp av dig!
SvaraRaderaFantastiskt bra!!
Tack! Men du får tänka på att du fick barn rätt många månader efter mig och du springer en mil!!!! Det är ju suveränt! Och man kan bara jämföra sig med sig själv! Men flytta hit och jag bjuder gärna på massa pepp! Kram
Radera