När jag tvingas vila på upploppet

I onsdags sprang jag trots lite ont i halsen. Igår kunde jag inte ignorera att jag fick alltmer ont i halsen. Så jag sprang inte. Har aldrig helt fattat varför just halsont är det alla säger att man inte ska träna med. Känner mig lite stressad av att skippa träning nu. Tycker att det givit både synliga resultat på kroppen och kännbara resultat på konditionen att stenhårt följa varannandagsregimen och jag är livrädd för att komma ur det om jag tillåter mig att pausa. Hoppas att jag kan springa så snart som möjligt igen för jag vill ta varje chans till att förbättras innan Topploppet 22/9. 6 veckor kvar idag vilket gör att jag borde spinga 7 km en vecka till, 8 km två veckor, 9 km två veckor och en miiiil en vecka (eller iallafall en gång innan loppet). Ingen tid att vila alltså! På måndag ska jag strama åt min kost igen och bege mig neråt i vikt igen är min plan efter att ha ätit allt möjligt onyttigt under Os semesterveckor.