När det snart brister

Jag orkar inte med mer gnäll! Jag är trött! Jag vill sova på nätterna. Jag är så jävla less på att bli väckt varje timme nätterna igenom , vakna 6 på morgonen och på att somliga bebisar i min närhet skriker och gnäller till förbannelse så fort jag inte bär på och leker med somliga! Jag vet inte om du som läser kan relatera till vad bebisgnällskrik oavbrutet i timmar gör med tålamod. Och hur stor lust man får att leka av gnällskrik. Jag skulle personligen önska mig en ljudsäker kub att gå in i och skrika tillbaka. Frustrationen som just nu byggs upp i min kropp börjar kännas som ett tryck som byggs upp för att snart explodera. Vad fan ska man göra?! Damen har sovit helt katastrofdåligt i över två veckor nu (adderat till det faktum att hon aldrig någonsin har sovit bra) och jag vill bara bort!!!!! Eller bryta ihop i en hög och gråta! Och äta muffins! Glöm inte muffins!