Om jag skulle säga en sak här på jorden som jag skulle klara mig helt utan i resten av mitt liv utan att blinka så skulle jag säga: att kolla på sport. Utöva är ju toppen (även om jag aldrig varit nån bollkung) men att titta, det är för mig ungefär lika intressant som att, jaa ni, jag kan faktiskt inte ens komma på något som kan mäta sig med det. Till och med att läsa telefonkatalogen från -95 känns för mig som en mer givande sysselsättning. Jag må ha låtsats bry mig när Sverige spelar match i VM, men inte ens då engagerar det mig i själ och hjärta. Sanningen är väl att jag mest gillat VM-låtarna. Men jag önskar att jag kunde känna något som helst litet spirande intresse för dessa folkliga sysselsättningar som får män i grupp att kramas, gråta och slåss, men jag förstår nog helt enkelt inte grejen. Det spelar ingen roll hur många gånger jag får offsidereglerna förklarade för mig. Jag kommer ändå aldrig att begripa. Så när nu hela Os familj sitter bänkade och kollar Champions leauge så går jag mer än gärna och lägger mig och hör på avstånd hur de hejar, kommenterar och engagerar sig. Så här på avstånd så låter det som att de har trevligt. Synd bara att när man inte knäckt koden än så är de som att komma till ett främmande land utan parlör att bänka sig i soffan framför något man inte begriper och inte ens har vett att förstå att man borde vilja lära sig att tycka om.
Bilden är från två somrar sen när jag fick kolla på livesport här på kusten. Han som spelar påstår att han kunde varit bättre än Beckham, om han bara hade velat alltså. Efter 6 månader med föräldrapeng kan jag tänka mig att sälja honom till nån bra klubb. Han är hemskt dyr och hemskt fin, men han är typ lika bra som Beckham och en jävel på kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar