När jag tänkte på förr i tiden och framtiden

Idag tog de här två damerna bussen kors och tvärs genom kommunen för att besöka damerna Sande. Det blir alltid en walk down memory lane när jag ska dit, till det område jag växte upp i. Jag passerade min gamla skola, där jag gick första året i gymnasiet, där jag fick hjärtat krossat av min tonårs stora kärlek, simhallen där jag lärde mig simma, affären som mamma brukade cykla till med mig i barnstol på pakethållaren och gatorna jag cyklade på som knatte. Mysigt att träffa gamla goa Helen. Vi blev lite nostalgiska när vi insåg att vi känt varandra i snart 13 år och att vi fortfarande umgås. Pratade om förr i tiden. Tonåren och allt det där. Hur vi inte var guds bästa barn de där åren. Tanken svindlar lite när jag nu sitter här som mamma till en dotter när jag tänker på att jag så småningom ska hantera att vara "mamma till en tonårsdotter". Oj oj. Det kan bli en utmaning. Lilla damen är ju redan en mycket aktiv och viljestark person så jag misstänker att det kan bli några tuffa år där i tonåren. Men, jag ska älska henne ännu mer när hon har det som kämpigast och hatar mig som mest. Älska och lyssna och ge utrymme och finnas där när jag behövs. Och komma och hämta mitt i natten. Hon får gärna vara liten länge länge till.