Om fattigdomen

För att kunna va hemma med snorkorven, som sjukt ostrategiskt valde att komma i November, tillräckligt länge för att hon ska få dagis nära så tar jag ut pyttelite föräldrapenning. Jag har aldrig känt mig såhär fattig! Och då varken äter hon mat eller gör av med några andra kläder än arvegods och presenter. När jag var student hade jag extrajobb och bara mig själv och min låga hyra att tänka på men nu, mindre pengar in, myyycket större utgifter och önskedrömmar (trädgårdsmöbler, röjsåg, altan, nytt badrum, shaktmassor för utfyllnad av tomten, tavlor, barnmöbler, kläder till mig i massor, en hudvårdsserie för att sluta smörja ansiktet med body lotion, body lotion (för att den är slut) osv). Det störda är ju att önskedrömmarna hade jag inte lagt in i budgeten när vi kollade på hus. Det är först nu när vi har huset som jag kan se alla saker vi vill ha. Jag hoppas att jag ska kunna njuta av det vi har och inte bara deppa över allt vi inte har råd med. Men jag är rik på kärlek och vänskap iallafalll! Alltid nåt när man sitter i sina för små kläder, på sin brassestol från sommaren -06 och smörjer in sig med handkräm i ansiktet pga ingen hudvårdsserie eller bodylotion kvar.