Snart börjar allvaret

På måndag är de 10 pappadagarna slut. O ska tillbaka och jobba och jag ska så att säga "driva familjeföretaget" på egen hand. Jag är skitnervös! Jag ska alltså klara av att amma mellan en gång i timmen upp till var fjärde timme dygnet runt utan så mycket som lite assistans i blöjbyte eller runtbärning av barnet. Huvudet är minst sagt upp och ner när man inte styr på något sätt över när och hur länge man får sova. V håller låda på nätterna och jag är helt förvirrad de timmarna. Hon skriker inte direkt, men grymtar och låter tills man kommit på vad hon är missnöjd med. Till råga på allt får jag ju inte lyfta tungt efter snittet och kommer inte kunna ta mig ut med barnvagnen utan assistans eftersom det är trappor på två ställen mellan hissen och gatan. Låter gnälligt, men idag är en sån dag.

Kommer förmodligen att behöva lite hjälp närmaste tiden. Ni som är hemma på dagarna. Om ni känner att ni har lust att de närmaste veckorna nån gång emellanåt kika förbi, hjälpa mig att komma ut med vagnen och kanske fixa lite lunch ihop och hålla i V medan jag tar en tupplur så hör av er! Jag har fortfarande telefonen på nästan ljudlöst eftersom jag aldrig vet när jag somnat in en stund och nås enklast via sms, fb eller mail. Jag har ju alltid bullar att bjuda på om ni behöver mutas :)