Amningen har funkat oklanderligt och jag har massor av mjölk. Det är fantastiskt fint att kunna vara så länkad till sitt lilla barn och kunna ge tröst och mat på samma gång. Men det som fram tills nu funkat perfekt känns nu som ett smärre helvete. Fy faan va ont det gör! Brösten är så stora och svullna och sugreflexen är så stark att profylaxandningen kommer till pass när smärtan sätter in. Min tanke var att lägga över bilder från kameran nu i eftermiddag och sen blogga med bilder i natt. Får se hur det blir med den saken, för så länge jag gråter av smärta får det nog vänta...
Det blir bättre...Har jag hört. =) Kram! /Ellen
SvaraRaderaAmen fy vad jag inte är avis på dig.. Vet precis hur det känns, eller ja, precis kan jag ju inte veta men även jag grät av smärta vid amning på alla di tre små, blää.. men precis som du vet så blir det ju så mycket bättre. snart.. Förresten en liten anekdot; i en stund när inget hjälpte en hysterisk dagismorgon, började jag sjunga "bluff och spark och torr och kvark, voro..... osv du vet vem:) Charlie och Thea sjunger den nu utan problem... Nåväl, ha en fin natt därhemma, jag sitter för tillfället barnvakt hos ett par vänner och känner att, nä nu får di komma hem... vill hem till min säng! Kram från Christine
SvaraRadera