Trappa ner

34+0

I torsdags var jag till läkaren på Mama Mia (mvc). Hon tyckte att jag kunde blir sjukskriven direkt, såg att min stressnivå inte alls var bra såhär i graviditetens slutskede. Hon var en himla sympatisk läkare och jag grät och grät. Hade känt några dagar i förra veckan att kroppen sa stopp och energinivån bara sjönk som en sten. Jag iddes inte engagera mig över huvudtaget och hösten- min värsta fiende börjar göra sig påmind. Kändes så skönt att läkaren hade läst in sig på min journal och att jag inte behövde förklara mig så mycket. Ryggen och fogarna plågar mig duktigt, men det är väl inte så konstigt med tanke på de ca 20 extra kilona jag går runt och bär på. Bebben ligger nu med huvudet fixerat och spränger i mitt bäcken.
Kom överens med läkaren om halvtidssjukskrivning en vecka för att hinna avsluta och lämna över jobbet och hinna gå hem mentalt och därefter fortsätta med heltidssjukskrivning. Nu har halvtidsveckan börjat och med flex borträknat ska jag jobba 16 timmar till. Hoppas att jag ska orka med dessa dagar för jag känner mig helt slutkörd. Sen ska jag i alla fall  vara hemma ett år!  Det känns helt overkligt!!!!!!!!!!!!!! Måste titta lite på bebins nya kläder för att greppa att vi snart ska fylla dem med ett litet liv. Och ja, jag gillar randigt :)

Planen för de närmaste veckorna är att  ta det lugnt. Sova! Promenera. Simma. Förbereda mig mentalt hur det nu går till. Jag hoppas att hålla höstdeppet nere genom att vara ute i naturen så mycket jag orkar, dricka te och tända ljus. Hoppas att några vänner vill finnas här och hjälpa mig hålla humöret uppe. Ni är ju några som är hemma på dagarna. Här kommer en bild från morgonpromenad på Barnens ö där vi var på körhelg. Magiskt vackert!