Sista gången utan eget garage

När det är dags att byta till sommardäck behöver vi inte åka ut till en parkering på Djurgården och göra det. Då kommer O vara så sjukt nöjd över att få göra det i eget garage! Var dock ganska mysigt i solen när vi lyssnare på Spanarna och Melodikrysset.

Magen och hösten

Mycket gravidare än såhär blir jag väl knappast. Låtsas inte om att jag skulle kunna gå över 2 veckor och därmed få dras med magen i 4 veckor till. Ställer in mig på att klara en dag till i taget och fascineras över hur mycket huden verkar kunna töjas ut. Nu har vi ställt om klockorna och november står för dörren vilket är lika läskigt varje år eftersom november brukar betyda godnattmössa för mig och humöret. Är tacksam över att oktober innehållit så många fina soliga och färgstarka dagar och att jag nästan varje dag lyckats ta mig ut en sväng i friska luften. Här kommer lite mage från förra veckan och nu i helgen. 

Mage v 38+0

K-ching

FK har överträffat alla förväntningar! De har rekordsnabbt handlagt min ansökan om sjukpenning och betalat ut cash. Det fruktade jätteglappet mellan lön och föräldrapenning kommer nu bli ett betydligt mindre problem än jag väntat mig. Det kommer självklart att vara tight med pengar den närmaste tiden, åren, men det känns plötsligt mer hanterbart.

200 pers var inne och läste på bloggen igår, men jag fick bara 6 gissningar här och några på Facebook. Kan med det statistiska underlaget inte göra nån klockren analys, men majoriteten tror på tjej iallafall. Jag har själv under största delen av graviditeten trott på kille, men jag känner mig inte så säker på det längre. Vilket som är välkommet men det är onekligen spännande att få veta om man ska spendera sina år som förälder i hockeyhallen (med dottern) eller i ridhuset (såklart med sonen)... Hur mycket man än önskar ge en någorlunda genusbefriad och neutral uppväxt till sina barn så kan man ju inte undgå att tänka att könet kommer att spela roll för en massa val framöver.

När och vem?

Nu är det 2 v och 3 dagar kvar till BF. Tycker det är dags för er att gissa! Vilken dag kommer bebisen och vad blir det för kön? Vore kul om ni skrev en kommentar med er gissning.

Allt såg bra ut hos barnmorskan idag och förutom besöket på Mama Mia har jag spenderat hela dagen i soffan och har kollat gamla desperate housewives- avsnitt med en chokladkaka som sällskap. Sjukt trött!

Nä nu tog jag i för hårt

Idag har jag tagit 3 (tre!!) promenader, en för att det var en fin dag och jag ska utnyttja solljuset för att undvika att sjunka ner i en höstsvacka, en för att inhandla en present till systerdottern som fyller 3 imorgon och en fram och tillbaka till kören. Ingen av dem var särskilt lång och inte gick jag snabbt, men min kropp skriker i protest. Det där var FÖR långt, för mycket och inte bra. Ont i rygg, ben, höfter och fogar. Imorgon blir det buss när jag ska till barnmorskan.

Har hunnit bjuda Camilla på lunch och Nadja på middag idag. Det blir billiga maträtter som lämpar sig för storkok nu när plånboken är smalare än smalast. 6 frysta lådor blev det över till mig av kikärtsgryta och rotfruktsfräs.

Nu ropar Ola att jag ska komma och sova. Vi camperar ihop igen i dubbelsängen, men han kör öronproppar :) madrass finns redo när jag ligger vaken mitt i nätterna och behöver miljöombyte. Sov gott!

Bullmamma

Nu kan ni komma! Jag har bakat en dubbel sats bullar så att jag och bebben kan ta emot nyfikna besökare och bjuda på fika. Man får passa på medan tid är. Imorgon blir det storkok av mat till mig för den första tiden.

Helgens plus och minus

På fredagseftermiddagen myste jag med syster och lilla E på Filadelfiakyrkans fik på Rörstrandsgatan. Najs fik med mycket yta och ok priser om man jämför med alla överfulla ställen längs med den gatan. Lilla E var så himla gullig och gosig. Hon säger att hon kan komma och ta hand om sin "kutinbebit" och köra den i vagnen. Gullis! Hon berättade också att hon brukar lyssna på "Kalle Moreut" och så sjöng hon så fint en av hans sånger för mig. 3 år är en otroligt härlig ålder, min favorit tror jag faktiskt. 

E gosar med mig och kutinen

Senare på fredagen var jag och O hos Lars och Fia på middag. Himla trevligt även om min ork inte är på topp, otymplig som jag är med magen.

  Natten mellan fredag och lördag inleddes med sedvanliga upp en gång i timmen för att klämma ur sig tre droppar åt gången. Från 3.30 var jag dock klarvaken och kunde inte sova. Låg vaken till 8 då jag sov max en halvtimme till. Så otroligt frustrerande och tråkigt att ligga vaken med hjärnan i spinn. Börjar bli lite pirrigt inför förlossningen så det är mycket tankar som går runt runt. Sen är jag ju egentligen hur trött som helst, vilket gör det ännu värre att omöjligt kunna somna om. Kl 11 var vi bjudna på brunch hos O's syster E eftersom deras föräldrar var där och gosade med sitt förstfödda barnbarn. Ett vrak var det som kom dit... men några våfflor och lite prinsesstårta senare orkade jag med stöd av stavar promenera en bra bit på väg hem från Söder till Vasastan. När bäckenet och ryggen sa stopp hoppade jag på bussen.

Blir ju extra kär när jag ser honom med en nöjd bebis!
Han är en naturbegåvning!

Snart är vi också en "riktig familj"

Bli mamma utan mamma

När jag var nyss fyllda 19 gick min mamma bort i cancer. 1,5 års tung sjukdom för henne och en tuff tid för mig! Jag försonades efter ett par år med att hon inte fanns längre, lärde mig att leva med den nya familjebilden. Tidvis har jag känt stark saknad efter min mamma Barbro och ganska ofta har jag känt en saknad efter att ha en mamma i största allmänhet. Känt avund när vänner har en tight relation till sina mödrar. Jag har ju förstått att det kan vara en känslig tid när man får förnyad sorg i samband med att man själv får barn. Inser att jag nu börjar få en massa tankar om vilket stöd mamma hade kunnat ge under graviditeten och nu inför förlossningen. Pappa i all ära, men det är väl ändå något visst med det kvinnliga stödet. Finns väl en anledning till att mormor ofta står högre i kurs än farmor. Man lever ju som tjej dygnet runt med graviditeten och när barnet är fött lever man dygnet runt med alla utmaningar som mödraskapet innebär. Har man då en fin kontakt med sin mamma blir det nog naturligt att höra av sig till henne med alla frågor och tankar. Är glad över att ha äldre systrar att vända mig till, de är ju lite extramammor trots allt. Många kloka vänner har jag också så klart. Men, trots allt så känns det svårt att ersätta en riktig mamma i allt som händer nu. Känner mig ledsen över att mina barn inte kommer få någon mormor! Vemodigt är vad det är!

Vakna nätter, sovmornar och sociala dagar

Jag har verkligen kommit in i känslan att vara hemma. Har kommit ner i varv och känner mig nu mindre stressad när jag är vaken halva nätterna. Har börjat kunna sova på morgonen. Är så glad att jag har många nära och kära som är hemma eller flexibla på dagarna, så att jag kan tanka lite energi och kärlek. Idag har jag tagit det lugnt efter att ha haft lite förvärkar under natten, men tog en fika med pappas fru mitt på dagen och fick på så sätt en liten dos sol och en kort promenad. Veckans dejter kommer nedan.

Promenad med Elin S d.ä. och Axel

Jenny och jag övar på körläxan 

Mathilda, så snygg-
 hon hävdar att hon ser ut som Conan o'Brien

Engelbrektskyrkans klocktorn-
 håller mig sällskap när jag ligger vaken på nätterna 

Visit på förlossningen

Efter kören igår insåg jag att jag hade en liten blödning. Ringde förlossningen och frågade hur jag skulle göra. Var välkommen in på kontroll. Strax efter 22 kom jag och O fram och blev mottagna i ett intagningsrum. Fick en ctg- apparat på magen för att kolla om jag hade värkar och bebisens hjärtljud, fick lämna urinprov och mina papper från mvc. Bebisen hade fin puls och under de 20 minuter som jag låg med ctg hade jag en kraftigare sammandragning som syntes på kurvan. Sen kom en manlig läkare, en skön lirare runt 50 som kände på magen och sa att huvudet låg ordentligt långt ner, gjorde ett ultraljud för att kolla om moderkakan låg under bebben vilket den inte gjorde och sen en gynundersökning. I det trånga rummet var det som en fars där jag låg blottad i alla kvinnors favvoposition och blev hissad upp och ner och slog i diverse hyllor och redskap. Läkaren kunde inte garantera att det inte var fråga om moderkaksavlossning men trodde mer på att livmoderhalsen blödde något för att huvudet ligger så långt ner och att det kan röra sig om att slemproppen är på väg att lossna.

Vi fick åka hem och det kändes skönt att ha varit där och kollat! 23.30 landade vi i säng efter t-baneturen hem. Snabbt och smidigt gick det.

O tycker det känns skönt att veta vart vi ska åka när det är skarpt läge. Jag är glad att ha fått se att de inte bara har lysrör på rummen vilket annars är min skräck som fått mig att tänka tanken att ta med en lampa i bb- väskan :)

Höstrusk

Med tända ljus och sällskap av bästa Jenny klarar till och med jag av att hösten lägger i en högre växel. 

Graviddröm

Drömde att jag på något sätt bakade in bebisen i magen i en kladdkaka. Den var på något sätt kvar i magen för jag kunde känna hur den sparkade och se allt kraftigare sparkar på utsidan av magen. Jag förstod att bebisen protesterade mot att ligga i den varma ugnen och tänkte ta ut kladdkakan med den växande bebisen i. Då insåg jag att jag lagt plåten som jag gräddade kakan och bebisen på, direkt mot botten av ugnen. Då hade det blivit för varmt, och plåten hade bränts sönder. Bebisens ansikte låg neråt mot den sönderbrända plåten. Jag sprang ut med plåten och la den i snön för att bebisen kanske skulle kunna klara sig. Den började röra på kroppen, men jag vågade inte ta upp den för att ansiktet skulle va helt sönderbränt och det var mitt fel. Sen vaknade jag.

Antar att det är detta som kallas graviddrömmar. Läste nånstans att det viktiga i såna drömmar inte är att allt går bra, men att man agerar... Typ lägger barnet i snön? Kommer bli en fantastisk mamma :)

TNS

Har hyrt en TNS (Transkutan Nerv Stimulering- apparat) på Mama mia shopen. Man får ha den en månad för 600 kr plus 400 i deposition. Meningen att den ska användas vid förlossningen. Den ska också funka som massage, smärtlindring i ryggen och när man inte är gravid som träningsapparat. Har hört så mycket bra om denna lilla maskin av andra som fött barn. Har provat på min onda rygg nu och jag måste säga att det inte gav nån särskild effekt. Lite bra kanske, men ingen kvarstående effekt. Hur faaan ska det kunna hjälpa mot förlossningsvärkar? Hur ska man sätta plattorna för bästa effekt vid värkar? Man får ju tydligen inte sätta direkt på magen för att det kan rubba barnets hjärtrytm, och det står att man ska sätta plattorna i ljumskarna. Hjälper det verkligen?

Veckans höjdpunkter

Har fyllt veckan med flera ljusglimtar. Allt är inte elände även om det kanske låtit så på allt klag.
Har hunnit träffa fina Helen med lilla Lilly som bara 4 månader fått vattkoppor. Skönt med massa tjejsnack!

 Har varit på kören och sjungit och som vanligt var det kul och skönt att sjunga med alla gulliga peppiga alt-tjejer.

Lekte en dag med Linda och lilla Sigrid. Har varit och simmat på GIH-badet, så himla skönt! Tog en lång, långsam promenad i solen med Karolin och åt en smarrig lunch på värdshuset Kräftan. Jag och O hade Susanne och Ivars från min kör på middag igår och det var supertrevligt, de sitter i samma båt, med nyköpt hus och bulle i ugnen så det finns många gemensamma nämnare.

Har också varit hos min ärtiga, gulliga barnmorska och gjort en sammanfattning av graviditeten och mätt magen och lyssnat på hjärtljud. Magen har fortsatt växa och nu gått upp lite grand från kurvan där den legat som ett skolboksexempel fram tills nu. Ännu fanns dock ingen anledning att tro att det är en jättebebis sa hon iallafall. Pjuh! Går in i v 37 imorgon och om en vecka räknas bebben som fullgången och är mer än välkommen att titta ut!

Sådär ja, nu ska vi ta tag i helgen och göra den till något mysigt och positivt också!

Äntligen

Sov hela natten för första gången på flera veckor. Självklart inte i ett streck, kissa en gång i timmen är ju standard, men kl 4-förbannelsen höll sig i skinnet. Har ju annars legat vaken två timmar/natt omkring kl 4 varje natt i veckor och jag är så less på det. Jag misstänker starkt att bebisen kommer att propsa på att det är matdags kl 4 varje morgon. När jag nu sov till 8.30 utan nåt långt vakenpass känner jag mig nöjd! Har drömt spännande förlossningsdrömmar hela natten också och börjar bli nyfiken på hur det kommer kännas och bli.

Jag och O har gjort babygruppens onlineprofylax och det var väl helt ok. Tror att det är nåt knas med deras server dock, så det hängde sig många gånger. Rätt störigt mitt i avslappningsövningarna. Dr Åsa borde färga tillbaka håret till brunt och det är svårt att göra andningsövningar när man är täppt i näsan är två spontana reaktioner på kursen :) Tycker det var rätt kul med rollspelandet. Som tjej skulle man spela att man kommit till fasen att man ville gå därifrån och mannen skulle lugna påminna om andning och avslappning och ge beröm. Jag spelade på för kung och fosterland med skrik och panik. O blandade nog ihop instruktionerna lite för han glömde andningen och bad mig ta i och trycka på. Ha ha ha. Det har man ju iallafall lärt sig att det ska man Inte göra förrän barnmorskan ger klartecken. Jag fick också ett hysteriskt skrattanfall när O skulle nypa mig i låret och simulera värk ( samma som Anna och Alex i Solsidan). Träning ska väl ge färdighet så vi få väl köra på några kvällar.

Graviditetens sanna verklighet- naket och nära

Ju längre tiden går desto mer funderar jag. Är det detta jag längtat efter i alla år??? Sedan barndomen och i högre grad sedan tonåren har jag haft en intensiv längtan efter barn och framför allt att bli gravid. Hade någon av mina pojkvänner sagt, ja vi kör, så hade jag gjort det för länge sedan. Jag hade nog inte kunnat stå emot om jag bara haft en villig partner. Nu kan jag ju känna att det var för det bästa att jag inte blev gravid som 15-åring eller hoppade av studierna innan examen för att göra verklighet av mammadrömmarna och jag är glad och tacksam över att det är med bästa O som jag nu kommer att bilda familj och bindas till för resten av livet. Men ändå själva graviditeten. Inte har jag njutit särskilt mycket av att vara i "välsignat tillstånd". Jag som hade en bild av att jag skulle gå runt med en aura av lycka och bara stråla i 9 månader. 

Vi fick ju en dålig start på familjebildandet med ett missfall förra hösten. Vi hade just passerat det magiska 12 veckorna i eufori över att vara gravida när det visade sig att ingen bebis skulle komma. Då hade jag rent fysiskt varit dränerad på energi under hela hösten och kände starkt att jag inte skulle orka göra om de veckorna igen. Känslan i kroppen var som att dra i handbromsen på en motorväg. Hormonerna fortsatte rusa i kroppen och i tvärniten kändes det som att själen fick en whiplash-skada. Den fysiska smärtan var oerhörd och bemötandet från vården var kass. Att sen så många i min närhet snabbt deklarerade sina graviditeter efter vår olycka gjorde att jag var otröstlig. 

Jag blev gravid igen efter ca 3 månader och kunde inte känna nästan någon glädje alls. Det som rörde sig i mig var bara oro. Oro över att behöva gå igenom ytterligare missfall och oro för hur jag skulle kunna tackla det när alla vänner skulle få barn i ett rasande tempo. Vi fick göra ett tidigt ultraljud i v 8 för att stilla min oro och det visade sig att det denna gången fanns ett tickande hjärta. Det tog ändå mig många veckor efter det innan jag vågade känna riktig glädje över att vara gravid. Under tiden som följde så växte insikten om att det nog skulle gå vägen på mig och det blev lite läskigt. Vill vi det här? Är vi redo att släppa tvåsamheten och friheten? Och sen kom de fysiska komplikationerna igång. Trötthet! Ryggont! Svårt att sitta pga smärtande svanskota (bäckenuppluckring/foglossning). Humör som åkt berg och dalbana. Under de senaste månaderna har charmiga inslag som kraftigare foglossningssmärtor, halsbränna, sömnproblem, ryggsmärta, lätt febrighet och tryckont i lungorna gjort entré. På sista tiden har symtom som inte tål att skrivas om här kommit över mig och de är ingen rolig historia. Pga alla extrakilon och svullna slemhinnor som leder till megasnarkning och ett väldigt snurrande i sängen så sover jag och O i olika rum vilket känns jättetråkigt men oundvikligt om någon av oss ska få ro att sova. Idag såg jag dem, fruktade och förhatliga BRISTNINGAR PÅ MAGEN. Helvete. Nu vill jag att ungen flyttar ut. Idag! Jag vill inte mer. Jag vill inte vara gravid i 5-7 veckor till. Jag orkar helt enkelt inte. 

Mina systrar och mamma gick inte upp särskilt mycket när de var gravida och jag har redan ökat drygt 20 kilo. Systrarna har hela tiden sagt: du kommer inte gå upp så mycket, det gör vi inte i vår familj. Just ja, så blev det inte... Det blev inte alls som jag hade tänkt. Tidvis har jag nojat, men jag har försökt att ta det med ro. Blir inte roligare när man får höra: det där får du ta tag i sen, Oj va rund du ser ut i ansiktet, det är ju viktigt att hålla igång under graviditeten med mera. Nu är läget som det är, och det är uppenbarligen inte läge att banta i vecka 36, så back off!!! Min vikt vill jag inte ha tips om förrän jag själv ber om det!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Fick iallafall höra från gulliga tjejen i kassan på restaurangen på jobbet att "du har en sååå fin mage, du verkar bara ha gått upp där". Det tackar vi för. 

Dagens andra roligare nyhet: kan äta fil och flingor och ställa skålen på magen

Helgen som var

 Hösten är fin nu. Kommer säkert att vara det ett par veckor till. Vi har ju haft en varm och skön höst hittills så i helgen blev jag lite förvånad när det var krispigt och kallt trots solen. Vi promenerade till Hagaparken på lördagen och var på Skansen med syster och lilla E på söndagen. Jag vaggar fram och får ont när jag går längre sträckor, men samtidigt behöver jag röra på mig för att kunna sova på nätterna. Klurigt det där. Under den kommande veckan ska jag hitta på något varje dag, dejta lite hemmavarande kompisar och deras bebisar, träffa barnmorskan, förhoppningsvis orkar jag simma ett par gånger om rygg och fogar tillåter. Ska också sova och slappa i soffan. Kanske köpa nån DVD-box med nån serie jag inte sett. Tips någon?

Mot fika i Koppartälten

O och lilla E kikar på kor på Skansen

Lilla E med spring i benen

Herr och fru

Påfågeln ville gärna smaka korvbröd

Klart det ska va Bo Kaspers, det är ju parmiddag

Vi fixar middag för Olas gäng, för att vi kan. För att vi snart inte kommer orka med sånt och för att vi snart inte bor i vår tjusiga våning längre. Alla de notoriska singlarna verkar ha träffat donnor, så det blir nästan parmiddag. Säger som Alex i Solsidan: klart det ska va Bo Kaspers då :) Vi ska bjuda på basilikakyckling med  ris och basilikaqourn till vegomig. Har bakat rulltårta en gång till denna veckan för att det var så enkelt och gott och för att efterrätt också är najs på parmiddag.

Nu ska jag försöka hitta nåt att ta på min runda kropp, som är ätvänligt och inte för varmt.  Trevlig helg

Hemma och tankar om bloggen

Igår gjorde jag min sista arbetsdag. Har jobbat halvdagar under veckan och igår blev det lite mer. Eftersom flera kollegor var borta av olika anledningar fick jag ta jouren det som var tänkt att bli min sista arbetstimme och då blev jag ju så klart inte klar i tid. Har skolat in min efterträdare som kändes jättebra! Känner mig helt lugn i att hon får ta över ansvaret för min klienter. Hoppas att jag snabbt ska kunna släppa ansvar och stress.

Sover tyvärr riktigt dåligt på nätterna och kroppen känns fylld till bristningsgränsen. Är redigt trött på att vara gravid och vill att den här tiden ska va slut snart. Kan visserligen va skönt att få vila lite några veckor kanske innan sömnlösheten ska bero på något helt annat men jag ber en högljudd bön om att slippa gå över tiden.

Jag tycker att det är lite spännande. Jag följer läsarstatistiken på bloggen med nöje. Kollar man på kommentarerna på bloggen så verkar ju ingen läsa, men jag ser ju att det är omkring 50-100 läsningar om dagen. Så jag fortsätter att skriva. Det är ju främst för min egen skull jag gör det ändå. Bloggen fyller en dagboksfunktion för mig och jag gillar att ha mitt forum att förmedla tankar och händelser på. Det är så klart extra kul när man får respons på det man skriver och får koll på vilka som är här och kikar in i min värld. Har en bild av att de flesta som läser känner mig, men enligt statistiken är det även ett gäng utländska läsare som tittar in varje dag, undrar vilka och hur ni hittar hit. Nu när jag kommer vara hemma så kommer bloggen bli mer levande och med tätare uppdateringar än innan. Så fortsätt bevaka mig om ni vill.

Nu ska jag packa ner bikinin och bege mig till simhallen. Insåg igår att jobbets friskvårdskuponger faktiskt ska gälla på badet, så här ska införskaffas ett 10-kort.

Men va fan

Den där genomgången av besiktningsprotokoll som vi var på för två veckor sen... Nu kom det en faktura på 1975 kronor på den. Varken jag eller O fick info om att det skulle kosta något och gick på genomgången i tron att det ingick i tjänsten "Varudeklarerat" som säljaren stod för i och med besiktningen av huset. Mäklaren sa bara "då bokar jag in en genomgång av besiktningsprotokollet så ni får möjlighet att ställa frågor och lära känna huset" och inte ett ord om att det skulle kosta. Vi fick liksom typ 40 minuter med besiktningsmannen som sa i princip det som stod i protokollet och några andra bra saker som vi inte visste, men ändå. 2000 spänn för 40 minuter, och då hade vi dessutom tagit flera timmar från vår arbetstid för att vara där. Inte ok tycker jag! Skäms på Svensk fastighetsförmedling och Anticimex.

Bakat till kollegorna

Pappas flicka

Längtar tillbaka till sommarkväll på Tjörn med min fina pappa! Lång tid till sommaren kommer nästa gång.

Trappa ner

34+0

I torsdags var jag till läkaren på Mama Mia (mvc). Hon tyckte att jag kunde blir sjukskriven direkt, såg att min stressnivå inte alls var bra såhär i graviditetens slutskede. Hon var en himla sympatisk läkare och jag grät och grät. Hade känt några dagar i förra veckan att kroppen sa stopp och energinivån bara sjönk som en sten. Jag iddes inte engagera mig över huvudtaget och hösten- min värsta fiende börjar göra sig påmind. Kändes så skönt att läkaren hade läst in sig på min journal och att jag inte behövde förklara mig så mycket. Ryggen och fogarna plågar mig duktigt, men det är väl inte så konstigt med tanke på de ca 20 extra kilona jag går runt och bär på. Bebben ligger nu med huvudet fixerat och spränger i mitt bäcken.
Kom överens med läkaren om halvtidssjukskrivning en vecka för att hinna avsluta och lämna över jobbet och hinna gå hem mentalt och därefter fortsätta med heltidssjukskrivning. Nu har halvtidsveckan börjat och med flex borträknat ska jag jobba 16 timmar till. Hoppas att jag ska orka med dessa dagar för jag känner mig helt slutkörd. Sen ska jag i alla fall  vara hemma ett år!  Det känns helt overkligt!!!!!!!!!!!!!! Måste titta lite på bebins nya kläder för att greppa att vi snart ska fylla dem med ett litet liv. Och ja, jag gillar randigt :)

Planen för de närmaste veckorna är att  ta det lugnt. Sova! Promenera. Simma. Förbereda mig mentalt hur det nu går till. Jag hoppas att hålla höstdeppet nere genom att vara ute i naturen så mycket jag orkar, dricka te och tända ljus. Hoppas att några vänner vill finnas här och hjälpa mig hålla humöret uppe. Ni är ju några som är hemma på dagarna. Här kommer en bild från morgonpromenad på Barnens ö där vi var på körhelg. Magiskt vackert!